Brandvarnare är något som bara finns i ett hem. Man märker dem typ vart 5:e år när batterierna behöver bytas, däremellan är de liksom osynliga.

Vi har fyra brandvarnare, och har inte märkt något av några på länge. Men så igår gick plötsligt den igång som vi har i vårt inneförråd. Jag rusar dit – då tystnar den – luktar, tittar, drar ut extrafrysen och luktar bakom den (skälet till att vi har en brandvarnare där inne), kallar in grannen för att få en extra näsa. Men icke, det var falskt alarm. När P kommer hem har han en teori om att kylan har gjort att den fått en knäpp (vi har nästan ingen värme på där inne).

Senare på kvällen går den igång igen! Man blir ju lite nipprig, tänkt om det är något som jag inte ser/känner? Men efter mycket kollande kommer jag fram till att även denna gång var falsklarm. Fast nu plockar jag ut den och lägger den utanför förrådet för att den inte ska gå igång på natten. (Med lite ångest, tänk om det ändå är något som pyr därinne?)

Klockan sex i morse vaknar jag av att en brandvarnare piper av att den har slut på batteri. Aha! Det var därför den hade en knäpp, tänker jag, rusar ner och sliter ut batteriet – nöjd med att ha fått orsaken klarlagd. På väg upp i trappen möts jag av ett nytt pip. Men hallå! Vart kom det ifrån?

Jo det förstår ni, nu är det brandvarnaren i hallen uppe som har slut på batteri! Jag blir galen! Så från att inte ha hört något av någon av varnarna på evigheter så fick vi byta batteri på två. Men inget ont som inte har något gott med sig – nu har vi kollat batterierna i de andra också. Så nu är vi skyddade, i alla fall i det avseendet.