Annas familjeblogg

Det är aldrig lika roligt att packa upp som att packa inför en resa. Det känns bara trist, massor av tvätt, påsar, väskor som svämmar över – och liksom inget att se fram emot.

Och man får alltid blodad tand, vill bara åka någonstans igen. I bilen hem började vi redan prata om nästa år (vi hyr samma stuga igen, samma gäng). Dessutom pratade vi om att kanske försöka komma iväg till Thailand om några år. Både Ps bröder och Johards har pratat med oss om att åka ihop och det är klart att man blir bra sugen. Eller kanske hänga på Mariestadsgänget om det blir en ny Turkietres? Eller kanske en bilsemester? Ja, ni hör planerna är igång . Just bilsemester känns faktiskt inte helt avlägset med tanke på hur bra det går med barnen i bilen. Och ju äldre de blir ju mer kan man sysselsätta dem med spel, böcker, lekar.

Hmm, ja vi får se men tankarna finns där.

Igår var sista dagen, både på skidveckan och på skidskolan. Spänningen var stor redan kvällen innan för det var nämligen dags att besöka älgen Aske, Idres egen maskot. I var så spänd (och nervös) inför detta att han drömde mardrömmar natten innan om Aske (han tycker alla utklädda maskotar är mycket otäcka). Men först var det skoteråkning upp till Askes stuga – så häftigt tyckte alla tre. Jag och lilla E mötte dem däruppe för detta var ju givet att det skulle förevigas 🙂 Och tur var väl det eftersom I först tyckte det var roligt, sedan jätteotäckt, så jag fick ägna en stund åt att trösta honom. Sedan gick han i stora svängar runt Aske – men då gick det i alla fall bra . Alexander däremót var betydligt mer kavat och vågade sig fram för att hälsa. (se närbilden på A, en nätt liten blåtira efter en omkullåkning)

På eftermiddagen pumpade vi sedan det sista ut barn, ben och fötter. Och barnen blåste på som bara den. Utan selar, överallt (och med selar även i svarta backar – rätt ner!). Jag inser ju att det säkert är många (förmodligen de flesta) treåringar som lär sig åka så här bra så snabbt men jag kan ändå inte låta blir att vara mäkta stolt över dessa tre – man är ju inte direkt objektiv…. Kolla in klippet nedan. http://www.youtube.com/watch?v=K5VBa5WP0Q0 (Det är inte ljud till så det är inte fel på dina högtalare:-))

Och den sjungande skidprinsessan? Det är stora E, som sjunger sig ner genom varje backe. På helt strålande humör!