En sjungande skidprinsessa

Igår var sista dagen, både på skidveckan och på skidskolan. Spänningen var stor redan kvällen innan för det var nämligen dags att besöka älgen Aske, Idres egen maskot. I var så spänd (och nervös) inför detta att han drömde mardrömmar natten innan om Aske (han tycker alla utklädda maskotar är mycket otäcka). Men först var det skoteråkning upp till Askes stuga – så häftigt tyckte alla tre. Jag och lilla E mötte dem däruppe för detta var ju givet att det skulle förevigas 🙂 Och tur var väl det eftersom I först tyckte det var roligt, sedan jätteotäckt, så jag fick ägna en stund åt att trösta honom. Sedan gick han i stora svängar runt Aske – men då gick det i alla fall bra . Alexander däremót var betydligt mer kavat och vågade sig fram för att hälsa. (se närbilden på A, en nätt liten blåtira efter en omkullåkning)

På eftermiddagen pumpade vi sedan det sista ut barn, ben och fötter. Och barnen blåste på som bara den. Utan selar, överallt (och med selar även i svarta backar – rätt ner!). Jag inser ju att det säkert är många (förmodligen de flesta) treåringar som lär sig åka så här bra så snabbt men jag kan ändå inte låta blir att vara mäkta stolt över dessa tre – man är ju inte direkt objektiv…. Kolla in klippet nedan. http://www.youtube.com/watch?v=K5VBa5WP0Q0 (Det är inte ljud till så det är inte fel på dina högtalare:-))