Nåja, kanske inte riktigt första. Den första dagen var i mitten av januari då jag skärpte till mig vad gäller mängden mat, godis, kaffebröd, vin, öl, läsk etcetera etcetera (listan kan göras oändlig vad gäller gottegrisen Anna). Jag får fortfarande äta allt men jag försöker tänka på att inte för mycket för ofta. Och det funkar toppen, har redan gått ner hälften av de graviditetskilon jag hade kvar! Denna gången ska det vara en hållbar minskning, så jag skyndar långsamt.

Men idag var det alltså dags att ta tag i den andra hälften. När vi kom hem från Idre insåg jag att det var barmark på vägar och trottoarer. Och enligt mitt löfte till mig själv var det alltså dags att ge sig ut och springa. Jätteskönt! Och det gick himla bra! Heja heja! Ett steg i rätt riktning.

Ps. Under kan tydligen ske. I går kväll sa P till de två stora barnen att de skulle leka på sitt rum och inte springa in till oss direkt de vaknade på morgonen (de har vaknat mellan 5-5.30 hela veckan…) Och vet ni, för det första sov de till 6.20, och för det andra lekte de på sitt rum i säkert fem minuter innan de stormade in till oss. Ett steg till i rätt riktning på ett bättre och piggare liv smiley