Jag vet inte vad vi ska göra med barnen och deras mammighet. Den är påfrestande för både mig och P, och framförallt inte minst för stora E (som är “värst”). Idag t ex skulle jag med bussen kl 6 så jag gick upp tidigt, och idag av alla dagar bestämmer sig stora E för att också vakna tidigt och gå in till oss. Men jag var ju inte där!

Hon blev helt hysterisk och vägrade gå till P istället utan kommer nedtravande för trappen. Det gjorde ju ingenting, hon fick gärna vara med mig där nere men jag var tvungen att gå precis samtidigt som hon kom ner. Så jag bär upp henne igen, pratar med henne, berättar att jag ska till jobbet men pappa är hemma och att hon gärna får lägga sig hos honom och mysa. Det går sådär men till slut släpper hon mig – och blir hysterisk så fort jag går ur rummet.

Ett annat ex är det att hon blir jätteledsen om jag inte sitter bredvid henne och äter, eller är den som hjälper henne med pyjamasen, borstar tänderna, leker med henne – you name it! Vad gör man åt det? Förutom att försöka se till att hon och P får massa egentid (men då blir hon ju bara arg och sur för att jag gör ngt med I istället). Frustration!