Annas familjeblogg

Imorses vaknade jag av lite jollrande. (Jag var även vaken inatt) Det var bara en tjej i sängen, och det var inte Anna, utan Ellen som låg och väntade på att pappa skulle börja prata med henne. Så när jag tittar upp och hon får syn på mig strålar hon upp som en sol. Hur jobbigt det än är, att vara småbarnsförälder så är detta leende helt fantastiskt oavsett att hon väcker oss på nätterna. Den lilla ungen fick mig på ett strålande humör idag, tills jag jobbat ett par timmar!! Men jag får tänka på henne lite så blir det bra igen. Ikväll ska vi vara själva då mamma ANNA som E säger ska ut och roa sig. Vi kanske grillar hmmm det var allt jag hade för denna gång.

På väg till dagis idag:

Isac får se en tjej som kommer gåendes mot oss och ropar glatt

– Jenny!

som är en av deras dagisfröknar men som logiskt nog redan är på dagis eftersom vi som vanligt är sena. Elvira, som ju är en flicka med koll, utbrister då, precis innan kvinnan passerar

– Nej Isac, det är Plippli Långplump! Varpå hon börjar sjunga “här kommer plippli långplump, tjolahej…”

Och eftersom den passerande tjejen faktiskt har vissa likheter kan ju inte mamma Anna hålla sig för skratt:-)

Igår var vi på 7-årskalas hos grannen Emma (nu var det inga problem att bara ge bort ett paket, E hade dock stora svårigheter i att inse att hon inte fick öppna alla de andra paketen som låg så lägligt i en hög på golvet). Det bjöds på chiligryta till oss och pannkakor till barnen. I och E som vi aldrig har fått till att äta pannkakor (förutom hos mormor, morfar och farmor) mumsar glatt i sig en halv rulle var och mer hade nog gått ner om inte Emma och Isacs idol Emmas storebror Marcus redan varit klara och gått från bordet. Men vad är det med barn? Vad är det för fel på pannkakor hemma jämfört med borta? Någon som vet?

Ellen har börjat visa vissa tendenser till att vilja ha någon av mig eller Peter nära sig när det är lite mer folk runtomkring. Eller snarare så verkar vilken vuxen famn som helst gå bra, men jag väljer att se det som om hon vill ha sina föräldrar. Det kommer säkert en tid när jag får ångra den kommentaren (när det bara är vi som duger) men tills dess väljer jag att se det så. Inatt var annars en bra natt, Ellen vaknar med ett illvrål kl 03.17 och tar nappen första omgången men inte nästa så det slutar med att vi har en jollrandes tjej i sängen i en timma innan hon somnar om. Kl 05.46 deklarerar Isac för andra natten i rad att han inte vill sova i stora sängen utan i mammas säng så då hamnde jag hos honom. Men då var det ju nästan morgon så jag tycker att natten har varit ok ändå.

Ikväll ska jag gå ut och äta med Rosel. Ska bli såå gott och sedan ska jag sova i deras källare, mörkt, tyst, inga egna barn i morgon bitti. Bara jag och mastodont-spindlarna…

Kram kram