Vilka dagar det varit på sistone, underbart! Solen har skinit från en molnfri (nåja, nästan i alla fall) och det har varit VARMT och härligt. Efter dagis har barnen lekt ute ända tills vi har fått släpa in dem, vilt protesterande, när det är dags att äta. De har varit hur smutsiga som helst och haft det underbart.
Nu hinner jag inte skriva mer, plikten kallar:-)
Kram på er
I går var en varm dag och således fick barnen som skulle tillbringa helgen hos farfar och Kerstin klä sig därefter. Elvira är först ut med sina nya kläder, ett par trekvarts långa jeans, med det nya rosa Hello Kitty skärpet, den rosa kepsen och en t-shirt. Mycket nöjd går hon för att visa pappa hur fin hon är medan jag ska klä Isac i ung samma klädsel fast då (självklart:-)) motsvarande killfärger och stuk. Men ICKE!!! När Isac får se sina trekvartslånga byxor slår han dem ifrån sig och utbrister argt:
– NEJ! För korta! Mamma, NEJ, för korta!
Ehh, hur har han en aning om det? Efter en enda lite blick på dem? Hur ska detta sluta i tonåren? Jag fasar…! Hur som helst, även han har ju en akilleshäl, så när jag visar det nya skärpet med bilen MacQueen på så faller även han till föga och blir mycket nöjd när det kompletterar stassen. 
Peter, jag och Ellen hade en skön dag igår. Vi åkte och lämnade I & E på förmiddagen och tog sedan en tur ut på Kungsholmen för lunch i solen på en restaurang. Åkte sedan på skorea där jag handlade två par skor för det mycket bra priset 350kr! Sov sedan alla tre i trädgården i 1½ timma, slappade sedan lite till och promenerade därefter hela 5 meter över till grannens altan där vi fick grillat (som i och för sig i panik fick grillas på vår grill sedan deras nyinköpta Weber inte alls hållit värmen – gissa om de fick äta upp det… 🙂 HEJA GASOL säger vi i nummer 87;-)!
Barnen ska hämtas vid fyratiden så medan Peter kommer skura utemöbler och olja in dem tänker jag ta det lugnt på altanen och ivrigt komma med glada tillrop och hejaramsor medan Peter jobbar. Lika bra att passa på liksom eftersom vi ändå redan har en sådan kass könsfördelning på vad som görs hos oss… 
Ha en bra dag i solen! Det ska vi ha! Kram
Just könsfördelningen som görs i vårt hem lämnar just nu en del övrigt att önska i fråga om jämställdhet måste jag säga. Just detta med att ha tvillingar av olika kön gör ju att man inser hur stereotyp man egentligen är.
Idag efter kvällsmaten spelade grannpojken fotbollsmatch bara en bit bort och vi har länge pratat om att åka och kolla när han spelar så nu var det ett ypperligt tillfälle tyckte vi. Sagt och gjort, Peter stuvar in sig, Isac och Ellen (tack för att hon i alla fall vägde upp lite…) i bilen och drar iväg – och vad gör då Anna och Elvira? Vi åkte och shoppade kläder… Nu hör ju till saken att Isac är helt galen i allt som har med fotboll eller hockey att göra och Elvira fullkomligt får glädjefnatt i en klädbutik som ex HM. Men varför är det så, tänker ju jag då (med en lätt generad min och skammens rodnad på kinderna)? Inser att vi har lite att jobba på där.
Shoppingen då, jodå, den gick alldeles utmärkt. Det var keps och solhatt som skulle inhandlas och efter att först ha hittat killhyllan och tänkt att jag kanske skulle gå wild and crazy och inte köra rosa eller dylikt till Elvira så hittar hon efter mycket ratande den enda röda kepsen och säger glatt “Den här vill jag ha, mamma” (fanns inte i hennes storlek). Då gav jag upp och gick över till tjejavdelningen.
Hem kommer således en mycket nöjd tvååring med en rosa Hello Kitty keps, en smultronrödsblommig solhatt, ett rosa/rött hello kitty skärp och fem lila glitterarmband (okej jag var svag, jag erkänner:-))
Är det okej att tycka lite synd om sig själv? Att ömka lite här i bloggen? Jag hoppas det för jag är nämligen sjuk och tycker faktiskt i skrivandes stund rätt synd om mig själv, även om jag, när jag tänker efter, tycker att det är rätt bra att ha fått en diagnos.
Jag har en helt oduglig Sköldkörtel, den bara finns där utan att göra ett skrutt för att jag ska vara happy och nöjd med livet. Enligt läkaren som tog proverna hade han aldrig sett någon med så dåliga värden, de var tydligen skyhöga när de ska vara superlåga och tvärtom, eller hur det var. Och även om det är skittrist att bli diagnostiserad med en sjukdom jag nu ska få dras med hela livet (räcker det inte med den arsenal av astma och allergimediciner jag borde proppa mig full med?) så var det ändå faktiskt rätt skönt att få en bekräftelse på att det inte bara är jag som är sjåpig som har känt och mått som jag har gjort, speciellt nu de senaste månaderna. Eftersom min kropp tydligen inte producerar ett uns av pigghetshormon så är det okej att vara trött, hängig, känna att livet är botten, att kroppen inte orkar med och också få en förklaring till varför jag bara går upp i vikt. Efter att i alla fall i början efter att Ellen kom ha gått ner rätt hyggligt är jag nu tillbaka på ett betydligt högre kilotal – jag vet att det är ytligt att tänka så, men det är så det känns. Det tar upp till ett år innan jag kommer att vara gamla vanliga jag igen eftersom jag inte har någon produktion i körteln alls utan liksom måste starta på noll så jag säger bara Bikinisäsong goodbye!
Jaha, det var ju ett upplyftande litet inlägg detta – återkommer i morgon igen – med ett gladare igen hoppas jag. Men man måste väl få gräva ner sig innan man kan gaska upp sig och det var som läkaren sa att det som är positivt är att detta är en rätt vanligt sjukdom…av de ovanligare.
I morse var det som vanligt fullständigt kaos när I och E skulle till dagis. Hur kan tre barn och en vuxen behöva 30 min för att klä på sig ytterkläder..? I alla fall, detta är bara för underbart – tvillingsolidaritet på hög nivå.
Isac snavar i tvättstugan och slår huvudet i pallen som står där för avlastning (Ikeas kökspall i trä – vet ni vilken jag menar då?). Han börjar givetvis gråta och går till mig och medan jag står där och tröstar (vilket för övrigt är rätt menlöst eftersom han med bestämdhet mellan hulkningarn hävdar att det bara är Jenny, dagisfröken, som får blåsa) så hör jag Elvira stå böjd över pallen försjunken i följande, av förståeliga skäl ganska så ensidiga konversation:
– Dumheter Pallen, Inte slå min Isac! Vad är det för dumheter!
Snacka om att stå upp för sin bror, hon räds inga motståndare hon:-) …
Man ska lyxa mer i vardagen, eller se vardagen mer som lyx – vänd på det hur ni vill men idag anser jag att jag fick lyxa. Farfarn och Kerstin kom hit lagom i tid för Farfar att hinna gå och hämta I & E på dagis och Kerstin tog sig an Ellen som hade vakentid fast hon inte skulle just då – och jag fick göra lite vad jag ville under eftermiddagen. Nu blev det mest att jag pratade med Kerstin och röjde sådär i allmänhet, men det var så otroligt härligt att inte behöva stressa iväg till dagis och passa någon tid. Barnen tog med sig farfar på både sandlådegrävning, cykeltur till gungorna och hockeyspel. Dessutom ska barnen vara där lör/sön i helgen också och P och jag ska vara hemma med bara Ellen. Kan det bli mer lyx än så?
Måndagen och tisdagen har varit lugna, inget speciellt har hänt. Men jag undrar bara en sak – VART TOG VÅREN VÄGEN? Det är så vansinnigt kallt! Eller tycker man det bara för att man fick upp hoppet i påskas tro, varje år går man på samma nit:-).
6 dagar kvar tills vi flyger till Italien… he he he
Det är inte lätt att heta Ellen i dessa dagar. Först har hon öroninflammation som vi inte upptäcker, sedan får hon ett pencillin som ska vara starkt så att hon inte ska behöva ta så mycket varje gång och det är ju bra. Det är bara det att det smakar så vedervärdigt (ja, nu vet jag det också efter att av misstag ha fått det på fingrarna och slickat av det – urk) att hon nu kräks så fort hon får i sig det – vilket ju då inte gör någon nytta alls. I morgon ska vi prova en annan variant och hoppas att det går bättre.
Sist men inte minst så har vi idag gjort pricktest på henne för att se om vi kan utröna varför hon har så mycket eksem och den stackaren är allergisk mot ägg! Finns det någon ände på eländigheterna för Bellis? Jag tycker så himla synd om henne. Som tur är är inte äggallergi så jobbig eftersom den oftast växer bort och dessutom är oftast värsta som kan hända om hon får i sig det att hennes eksem blossar upp några dagar, men ändå, jag som är kak- och bullmonster lider med henne oäääääändligt.
Men ändå ser hon mest ut såhär hela dagarna. Glada, nöjda skruttan!
Helgen var sedan också helskön. På lördagen slöt Peter upp med barnen hos Johards till lunch vilket gjorde att jag kunde ligga kvar och mysa i källaren med en bok fram till 10.30. Underbart! Efter barnens middagsvila trotsade vi den iskalla vinden i en timme och var ute och lekte, men ack så vi frös. Ellen låg varm och skön och sov på balkongen medan vi stojade under. Men vart tog vårvärmen vägen? Jag känner mig lurad av påskens värme, ung som om man fått smaka på världens godaste glass med en sked och sedan tar de bara bort tallriken (alla som känner mig förstår det hemska med denna liknelse – tänk att bli lurad på glass!)
Jag vägrar ta med bilden på mig själv eftersom jag har så allergisvullna ögon att jag ser hemskt ut, fick skäll av Jonas att jag måste sköta om mig bättre så idag måndag har jag bokat läkartid:-) Duktig flicka!
När vi sedan kom in forsatte leken med både högläsning, russinanstormning, vatten färger och pärlhalsband. På det hela taget kändes lördagen som en riktigt bra barndag, vilket alltid känns skönt och dövar det dåliga samvetet en aning för alla moments under veckan som kanske, milt sagt, inte varit fullt så bra.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
På tal om dåligt samvete, Ellen har de senaste dagarna ätit lite sämre och vaknat på nätterna och gallskrikit och vi har funderat på vad det är som är dåligt. Inga tänder på G som vi märkt men dock förkyld. Så igår upptäcker vi att det rinner var ur örat på henne. Den lilla stackaren har örinoflammation och nu har trumhinnan spruckit! Vad man känner sig hemsk! Men hur ska man kunna veta när hon hela tiden är världens gladaste barn som bara ler och jollrar åt allt? Idag ska vi i alla fall få medicin så att det blir bra, men usch för samvetet.
Nu ska jag passa på att läsa tidningen innan solstrålen vaknar och vill ha mat. Kram på er!
