Det är inte lätt att heta Ellen i dessa dagar. Först har hon öroninflammation som vi inte upptäcker, sedan får hon ett pencillin som ska vara starkt så att hon inte ska behöva ta så mycket varje gång och det är ju bra. Det är bara det att det smakar så vedervärdigt (ja, nu vet jag det också efter att av misstag ha fått det på fingrarna och slickat av det – urk) att hon nu kräks så fort hon får i sig det – vilket ju då inte gör någon nytta alls. I morgon ska vi prova en annan variant och hoppas att det går bättre.

Sist men inte minst så har vi idag gjort pricktest på henne för att se om vi kan utröna varför hon har så mycket eksem och den stackaren är allergisk mot ägg! Finns det någon ände på eländigheterna för Bellis? Jag tycker så himla synd om henne. Som tur är är inte äggallergi så jobbig eftersom den oftast växer bort och dessutom är oftast värsta som kan hända om hon får i sig det att hennes eksem blossar upp några dagar, men ändå, jag som är kak- och bullmonster lider med henne oäääääändligt.

Men ändå ser hon mest ut såhär hela dagarna. Glada, nöjda skruttan!