Som rubriken antyder har detta inte varit en de bästa kvällarna jag haft med barnen… Dagen i sig började faktiskt helt okej, efter en relativt bra och sams frukost startade påklädningen (först vanliga kläder, sedan direkt ytterkläder utan att de fått gå någonstans) vid ca 08.10 vilket resulterade i att vi var på dagis exakt 49 minuter senare. Hur är det möjligt att det varje morgon måste ta sådan TID att komma iväg till dagis??? Jag blir galen på det, både bildligt och bokstavligt. Men men, iväg kom vi och avlämnade blev de. Sedan hade jag och Ellen en skön dag, där hon absolut inte sov när jag tyckte att hon skulle det, men det börjar jag vänja mig vid.

Men som sagt, kvällen – jag är själv med barnen sedan i morse eftersom Peter är på elmässa (otroligt kul, att titta på elkablar…) – avlöpte inte helt enligt plan. Båda två fullkomligt älskar att vara utomhus och skulle nog kunna vara det dygnet runt om de bara fick. Kruxet är ju bara det att någongång måste man gå in och efter att pedagogiskt och riktigt ha först sagt att snart ska vi gå in tre gånger typ, ska vi alltså göra just det. Då vägrar Isac och får fullkomligt spelet vilket till slut, efter att jag (till mitt försvar:-)) har uttömt alla tålamodsresurser och metoder jag kan och vet om, resulterar i att jag får bära in honom under armen vilt sparkande. Och det hade ju varit, om inte bra så åtminstonde okej, om han inte i sin frustration hade gått fram och flera gånger slagit Ellen som låg på golvet och inte gjorde honom något. Då ser jag rött! En halvtimme senare sitter jag och ger Ellen mat när jag tycker att det blivit onormalt tyst, och det kan man ju lugnt säga eftersom jag snabbt inser att ungarna (ja, nu är de det betydligt mer negativa ungarna istället för barnen) inte är KVAR I HUSET!!! De har helt sonika pillat upp dörren till altanen och tagit sin tillflykt till lekparken ca 100 meter bort. Då såg jag rött igen! Och efter det har vi inte varit sams speciellt mycket. Det blev inte bättre av att jag nu när vi gick upp för att sova inser att de dessutom, någon gång under kvällen har tömt hela sin byrå med kläder på golvet… Så stunden som jag hade tänkt vi skulle bli sams på och mysa ägnades i stället till städkommendering av en mamma med någon svart i blicken. Tvillingar är verkligen söta och goa och bla bla bla, men hyss det är de otroligt bra på att samarbeta kring…

Så nu sitter jag här och mår dåligt över en misslyckad dag. Men eftersom det här just nu känns som botten är nådd så kan ju morgondagen bara bli bättre…eller?