Annas familjeblogg

Visste ni…

…att maskarna som bor i kastrullskåpet bara går att bära ut i gräset med hjälp av durkslaget?

…att flugan som surrar i rummet när man ska sova är en mygga som jagar en (otäckt)?

…att pappa haj som simmar runt i poolen går att stoppa genom att hugga den i fenan/fötterna längst bak (ja, med tänderna:-))

…att månens favoriträtt fortfarande är spagetti och köttfärssås?

…att när man borstar tänderna hoppar tandtrollen ur munnen och springer hem till kylskåpet (faktiskt väldigt logiskt – imponerande slutledningsförmåga)

Underbara, härliga fantasi!

Badet blev precis lika uppskattad som vi trodde. Vi var på Åbybadet i Göteborg. Är det någon som har vägarna förbi och har småbarn så är det definitivt värt ett besök. Det har en liten äventyrsvärld med säkert 5-6 olika små rutschkanor, valar som sprutar vatten, miniduschar från palmer, vattenhjul etc, allt i en bassäng med ett djup på ca 30 cm. Med andra ord perfekt för våra 2½-åringar att plumsa omkring i. Och när de tröttnade på det var det bara att välja någon av de två bubbelpoolerna (-“jag vill bada i bubblevattnet” citat Elvira) eller den 34-gradiga undervisningsbassängen.

Sist men absolut häftigast – det fanns även inte mindre än tre(!) vattenrutschbanor, alla av varierande svårighetsgrad (grön, blå, röd). Jag vågade mig på den svåraste och efter att jag hade åkt den döpte min bror raskt om mig till det lite mindre tilltalande Skrik-Anna. Man åker först genom en helt övertäckt tunnel för att sedan kastas ut i en stor tratt där man snurrar runt som en död fisk för att slutligen kastas ner i en 2m djup bassäng, i ett vattenfall. Jag fick kallsupar båda gångerna jag åkte, men kul var det:-)

Resten av fredagen ägnades åt lek utomhus i det strålande sommarvädret och sedan grillade vi 1,2kilo hälleflundra och festade loss på (av de 18,5 kg som min bror fiskade upp i Nordnorge förra veckan). Så otroligt gott!

Idag begav vi oss iväg från Göteborg och åkte och hälsade på min morbror med familj i Ulricehamn. Vad underbart det är att kommat till Knuve (gården heter så som de bor på). Det kommer ett sådant lugn över mig när jag är där. En jättestor trädgård och gårdsplan och sedan skogen bakom huset och bara en massa öppna fält framför. Barnen kan man släppa hur långt som helst, man ser dem i princip vart de än tar vägen. Sedan gör det ju inte saker bättre att världen bästa barnvakter bor där heller. Mina kusiner Gustav och Clara (13 resp 15 år) tar gärna hand om barnen och leker med dem så trötta mormor och mamma får vila och sola lite. Tack, tack för det!

Nu är vi tillbaka i Mariestad och imorgon kommer Peter tillbaka från sin golfhelg så då åker vi upp till Sthlm. Har lite ångest för nästa vecka när det är dags att återgå till verkligheten igen. Så mycket aktiviteter som barnen haft denna vecka kan jag inte ge dem på en månad själv hemma. Så nu är det tillbaka i lekparkslunken. Och alla bråk – phu! Här är det i alla fall fler som delar på trotsattackerna… Men snart är det semester – TJOHO!

Den härliga atmosfären och känslan av barnslig glädje man övermannas av när man kliver in på Liseberg är något alldeles särskilt. Om det sedan beror på att det sitter i barnsdomsminnen eller om det är något extra med just Liseberg låter jag vara osagt. Oavsett vilket så sitter jag nu här med en mysig känsla i kroppen och är bara glad. Vi har haft en toppeneftermiddag och åkt massor av saker. Barnens ögon har lyst ikapp av glädje över allt man kan åka, göra och äta på Liseberg och mina ögon tror jag inte har varit långt efter.

Bäst i mina ögon var nog Farfarsbilarna. Det är så himla kul när man har barn att man får en ursäkt för att återuppleva gamla minnen genom dem, och jodå, det var som jag mindes det, lika häftigt att få styra bilen “helt” själv… Sedan är frågan om vad som var mest otäckt i Isacs ögon, helt otippat tävlar Sagotunneln (!) och Lisebergskaninen i denna klass. Ellen däremot satt gärna glatt i kaninens knä:-) Elvira vågade i alla fall klappa kaninen men även för henne var Sagotunneln lite för mycket. Däremot var en mindre variant av Vikingagungan ingen match för någon av de två stora. Hallå! Var finns logiken i det? Den båda gungar och snurrar – urk!

Morgondagen fortsätter i samma anda med ett besök på ett äventyrsbad. Barnen kommer att bli alldeles bortskämda med roligheter. Undrar hur de ska kunna nöja sig med bara mig och dagis när vi är tillbaka i verkligheten och vardagslunken igen nästa vecka?

Efter att ha tillbringat några dagar i Mariestad där vi mest lekt och stojat med farmor och Lelle och grävt sandkakor har vi nu avancerat ner till Göteborg och kusin vitamin. Det är härligt att se hur glada I, E och kusin Alexander blir när de träffar varandra. De delar ut kramar till höger och vänster och sedan är det full rulle från början. Inga blyga miner här alls trots att det är över en månad sedan de sist sågs.

Förutseende som vi är packade vi med I & E:s sparkcyklar eftersom A har en likadan och det var ju tur eftersom de susade omkring på dem så fort vi hann få ut dem ur bilen. De är för söta med likadana sparkcyklar och A & I i likadana jackor dessutom. Igårkväll hade de som vanligt otroligt svårt att varva ned så 1½ timma tog det innan de somnade huller om buller på två madrasser i A:s rum vilket ju naturligtvis resulterade i världens gnälligaste barn idag på fm. Nu har vi dock stoppat dem i varsin säng, i varsitt rum för att de skulle somna fort eftersom det i eftermiddag vankas… Liseberg!! Tjoho! Jag vet inte vem av oss som ser fram emot det mest – jag eller barnen:-)

Att frukosten är viktig har man ju alltid vetat och det är något som vi nu försöker överföra på våra barn. Och idag insåg jag att något verkligen går in hos de små, trots att man tror att man pratar för döva öron. Att de dessutom är noga med språket kom däremot som en liten överraskning:-)

Vi sitter vid frukosten och ska äta. Efteråt ska farmor komma och vi ska lämna av Isac hos Lelle (farmors man) där de ska köra traktor med grus vilket I ser framemot jättemycket. E, E jag och Farmor ska göra andra saker. Alltså, vi sitter vid frukosten och I vägrar till en början att äta, då utspelar sig följande konversation mellan syskonen

E: -“Du måste äta…annars du orkar inte köra traktor med Lelle”

I: (svarar inte, bara blänger på E)

E upprepar: -“Du måste äta…annars orkar du inte köra traktor med Lelle”

I svarar glatt: -“Nu du sa rätt”, varpå han direkt klättrar upp på stolen och börjar äta.

Så inte nog med att de vet att det är viktigt med frukost, det är dessutom viktigt att orden kommer i rätt följd när man ber dem äta… 🙂 Kom ihåg det alla föräldrar!

Dagen har för övrigt varit väldigt trevlig. Isac hade jättekul med Lelle och traktorn och E & E var nöjda med att köpa skor till farmor och sandaler och pyjamasar till E&I. Lunchen intogs ute på golfklubben där vi efterlämnade ett smärre kaos vid matbordet (vad underbart det är att bara resa sig och gå och slippa saneringen…). Väl hemma vallades alla tre barnen i resp vagnar och sedan sov de sött i 1½ timma som jag tillbringade med en bok i solen. På eftermiddagen har vi lekt, klippt gräset med morfar och gungat. Underbart med värmen, hoppas, hoppas, hoppas att sommaren blir lika fin som våren varit hittills!

Peter åkte upp till Sthlm idag och lämnade mig och barnen för en vecka i Mariestad. Men innan han åkte tog han barnen med sig till sin mamma och stannade där hela dagen. Barnen har haft jättekul hos Lelle, Gus och Farmor och jag har haft en helt underbar dag med en tjock, bra bok liggandes i soffan och i solstolen på altanen. Känner mig som en helt ny människa efter att fått hämta andan en hel dag. Så fantastiskt underbar nytta bara en dag kan göra! Hoppas nu att den positiva känslan inte flyger sin kos när vi vaknar i morgon bitti…

Rättvisekänslan har alltid vara stark hos mig vad det gäller Isac och Elvira. Jag är alltid noga med de ska få lika mycket/lite av vad det än vara månne (så gott man kan så klart, det går ju inte alltid) men självklart gäller det även bloggen!

Isac har också nämligen slutat med blöja. Och ett så stort event i hans liv kan absolut inte få passera obemärkt förbi. Jag skrev ju senast att han hade en bit kvar men den lilla biten övervanns väldigt snabbt när han insåg att Elvira fick ha trosor på sig HELA TIDEN och inte blöja under. Självklart ville han då också ha kalsonger, så jag har hastigt och lustigt fått springa och köpa kalsonger för de lämnade jag ju kvar i Sthlm (jag sade ju att jag säkert glömt ngt trots mastodontpackning…). Och det går jättebra! Min stora kille! Tiden bara försvinner och helt plötsligt kommer han inte att komma krypandes upp i knät och säga “mysigt mamma” längre utan vara en gänglig tonåring som inte har ordning på händer och fötter, och som bara stänger in sig på sitt rum. Snyft!

De växer så fort, mina små parvlar!

Småstaden är fantastisk, i alla fall är Mariestad det och jag antar att de flesta småstäder har samma charm och enkelhet. För att ta några exempel som jag kommit att fundera över under de dagar jag hittills varit i Mariestad.

I torsdags var vi som bekant på jouren med Ellen, Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid 1½ timme senare för att komma till akuten/jouren här i Mariestad. I stockholm hade de sagt åt mig att också åka in men eftersom man inte får någon tid så måste man åka in med en gång och sedan kan man bli sittande i kö i flera timmar, bara för att konstatera att det inte var någon fara och sedan åka hem. I lördags var det dags för mig själv att åka in till jouren. Jag har dragits med segdragen astma som jag inte fick bukt med så till slut efter att inte ha sovit särskilt mycket natten till lördag ringer jag än en gång sjk-upplysningen och får en tid till kl 8 när jouren öppnar i Mariestad. Jag är lite tidig så jag råkar vara där 07:50, tre(!) minuter senare öppnar de luckan och jag får komma in med en gång!!! Innan de ens har öppnat! Var annars händer det om inte i en liten stad? Fem minuter senare träffar jag läkaren. 08:25 är jag helt färdigbehandlad och mår mycket bättre och får åka hem. Hemma hade de knappt märkt att jag var borta. Det är så SMIDIGT att bo i en liten stad.

För att inte tala om i torsdags när vi var hos Fredrik och Jojo, vi tog bilen dit men när det var dags att ta sig hem så packade vi bara in barnen i filtar och lade dem i vagnen och gick. Både vi och de tyckte det var supermysigt, det tog 10minuter och morgonen därpå var det bara att åka och hämta bilen, en omväg mamma och jag tog på vägen hem från stan på ca 5 minuter. I går var vi på andra sidan stan på grillkväll hos Pernilla och Robban dit också Nymans, Matte och Marie, Andersssons, Victor, Jonssons och Fredrikssons kommit. Vi grillade korv, spelade brännboll och hade jättetrevligt på fotbollsplanen bakom deras hus och alla utom vi cyklade eller gick dit. Vi hade heller inte haft några större svårigheter att cykla eller gå hem, det hade kanske tagit 45 minuter från andra sidan stan om vi velat det. Det är så fantastiskt härligt och enkelt. I Sthlm tar allt en evighet och det är alltid minst 20 minuter i bil/buss vad man än ska göra eller vem man än ska träffa.

Nu inser jag ju att allt har sina för och nackdelar så klart och att det säkert inte är jättekul att bo här jämnt. Som Lotta sade så finns det kanske inte ett så stort utbud av aktiviteter varken för stora eller små men hur mycket utnyttjar man i dagsläget Sthlms utbud? Nej, vi är inte på väg att flytta hem (inte som landet ligger just nu i alla fall) men det är ändå skönt att få komma hit och känna närheten till allt och vad mycket enklare allt blir när det är så nära. Såg förresten ett jättefint hus till salu på 170m2 för bara 2.2 miljoner…

Nu när jag läser igenom mitt inlägg inser jag att detta var nog ett litet brandtal och svar på Sofias inlägg på sin blogg om sin ångest att lämna Sthlm. Så Sofia, jag tillägnar detta inlägg till dig!

Men innan jag avslutar vill jag bara säga att jag också, precis som Sofia, tycker väldigt mycket om att bo i Sthlm, men ibland inser man att småstaden har sina fördelar, helt klart.

Kram på er