Annas familjeblogg

Nu är klockan officiellt över midnatt så idag fyller jag år. Trevligt! Men jag önskar att jag kunde säga att jag firar in födelsedagen genom att vara på någon mysig restaurang eller liknande, men istället sitter jag uppe mitt i natten och bloggar med en sjuk och febrig liten Ellen i knät. Hon vägrar sova, blir fullkomligt hysterisk så fort vi försöker så nu får jag helt enkelt sitta uppe tills hon visar tecken på att vilja somna igen. Bättre en vaken mamma och ett vaket barn än fyra vakna vuxna och tre barn eftersom hon väcker hela huset om jag lägger henne ned… Ett besök på jouren tidigare idag uteslöt öroninflammation och konstaterade virusförkylning så det är bara att härda ut för både oss och lilltjejen. Förhoppningsvis vänder det under morgondagen (dagen). Men rätt skruttig är hon det lilla livet just nu:-(

Annars har dagen varit bra. Peter och jag spelade golf på förmiddagen och städade ur stigan på eftermiddagen så att den står redo att ta emot oss i sommar. Bara en månad kvar till midsommar!

Kvällen tillbringade vi hos Fredrik och Johanna dit också Tobbe och Tess var bjudna. Kul att träffa dem! Vi hade som vanligt trevligt!

Nu ska jag utmana ödet igen och gå och försöka få Ellen att somna…

Godnatt! (Håller jag tummarna för i alla fall…) Kram på er därute i cyberrymden

Varje gång är det samma sak. Historien upprepar sig liksom. Trots att jag VET att jag sist jag packade för att vara borta en vecka hade med mig alldeles för mycket gör jag samma sak igen. Det är knappast ett U-land vi ska till (som inte har NÅGONTING att köpa om man skulle glömt något), vi ska inte ens till ett annat land, vi ska “bara” till mina föräldrar som bevisligen har både tvättmaskin och bor i en stad där jag har massor av vänner att låna saker av eller faktiskt köpa det jag skulle råka ha glömt (finns inte en sportslig att jag skulle glömt något med den mastodontpackning jag har med mig).

Vi kör ner Victors bil till Mariestad plus vår egen så vi har massor av utrymme att packa på men lyssna på det här. I packningen ingår:

En stor resväska (mina och barnens kläder – och egentligen den väska som grämer mig mest eftersom jag vet att jag kommer åka hem med 2/3 oanvänt); en mellanstor resväska (barnens ytterkläder, regnkläder, extra skor, stövlar, varma kläder, tunna kläder -ja, man vet ju faktiskt inte vad det blir för väder så här på vårkanten…); en liten resväska (med Peters kläder), två plastpåsar med tvätt (en med det som jag inte hann tvätta men ändå vill ha med och en med de kläder jag och Ellen hade på oss precis innan vi skulle åka och som hon spydde ner); en skötväska till bilen (som jag desutom proppat full med strumpor och annat som jag insåg att jag glömt); en stor papperskasse (med kläder till lilla kusin Amanda som Ellen vuxit ur); en plastpåse (nappflaskor till Sofias tvillingar); en papperskasse till (med de ytterkläder till barnen som de hade på sig på dagis idag och alltså inte fick med i resväskan); en papperskasse (med saker som ska ut till stugan), 3(!) golfutrustningar (Peters, min och Victors), en golfvagn; barnens båda sparkcyklar inkl hjälmar (för de kan ju inte klara sig utan dem en vecka – nu dryper min inre röst av ironi); OCH som om detta inte var nog så har jag dessutom fått med tre papperskassar med utsorterade böcker som min mamma ska gå igenom innan jag slänger dem. Glömde jag nämna att vi också har med tvillingvagnen…

Ja herregud, vad säger man? Överpackad eller…? 🙂

Elvira har den här helgen passerat en stor milstolpe i sitt liv. Hon har nämligen slutat med blöja på dagen. Min lilla stora tjej! När hände det? När blev hon så här stor? Jag hinner inte med!!!

Hon är så glad för sina fina trosor och springer gärna omkring endast iklädd dem och en tröja. På dagis igår sov hon till och med utan blöja (vilket hon gjort hemma i helgen också) och det gick jättebra. Hurra för vår duktiga storasyster!

Isac då? Jodå, han kämpar på men är inte riktigt där än, vill väldigt gärna men han hinner inte riktigt. Igår föll jag dock till föga och lät honom ha kalsonger utanpå blöjan, inte så bra pedagogiskt men han blev på kvällen helt utom sig för att han kissade i kalsongen/blöjan så snart kommer han nog också.

Var bara tvungen att skriva av mig lite om detta stora event i familjen Crozzoli! Nu ska Victor och jag åka och shoppa:-).

Idag har vi firat Peter med pompa och ståt. Nåja, kanske inte riktigt så flärdfullt men I&E har i alla fall sjungit “Ja må han leva…” typ fyra gånger var och eftersom det mesta samtalsämnet redan vid frukosten och sedan det första de pratade om när jag hämtade på dagis var att de skulle få tårta idag så hade vi ju givetvis en sådan också:-) I morse förklarade Elvira för Peter att tårtan skulle vara gul – “som Emmas tårta” (granntjejen, vars tårta för övrigt var rosa, men just nu är alla färger gula för både I & E). Isac lägger då till -“Ja, gjäddtåta”. Så förhandlingsläget om tårtans vara eller inte var ju inte så stort som ni hör. Men Almondys daimtårta med ett ljus i räckte bra för att de skulle bli nöjda. Vad födelsedagsbarnet själv egentligen ville ha förtäljer inte historien, man har inte så stort val längre… 🙂

Victor Plopp är här och hälsar på så givetvis tog vi hans kockkunskaper i besittning vid middagen och åt grillad oxfilé med hemlagad rödvinssås och bearniesås. Vilket himmelrike! 3 personer och 300 gram smör!!! Men ack så gott!

Och nu ska vi sova, med magarna fulla av mumsig mat. Hoppas Peter är nöjd med sin dag.

Kram kram

När man anar det som minst och behöver det som bäst då händer det!

Som bekant kom mina föräldrar upp i fredags eftermiddag, väldigt efterlängtade av både barn och barnbarn, kanske dock av lite olika anledningar men ändå efterlängtade. På kvällen grillade vi och hade det mysigt. Lördag morgon tog jag barnen mellan 5-7 (Ellen börjar glatt jollra vid fem, när hon sedan somnar om vid 05.40 vaknar Isac och han väcker i sin tur Elvira som lätt skulle kunna sova en timme till minst – vi behöver fler sovrum på övervåningen!) sedan tog mamma och pappa och Peter vid och jag fick sovmorgon till 9.30. Vid 10-tiden försvinner sedan alla iväg för att bada i badhuset och jag ska vara hemma och fixa lunchen. Det är då det händer, det oväntade, det underbara.

Peter ber mig se till att vara färdig och ha en packad väska klar när han kommer tillbaka för jag ska nämligen åka bort med honom, och inte sova hemma!!! Ihh, vad har han hittat på? – jag älskar verkligen denna sortens överraskningar, Så totalt oväntat, jag hade inte anat ett smack.

So off we go! Det bär in till stan där vi checkar in på ett hotell, sedan upp till Lisa på torget för ett glas vin/öl där vi helt oplanerat…. träffar Malin och Mackan:-). Det visar sig att Malin och Peter har totat ihop detta på egen hand för att överraska mig och Mackan. Och det kan man ju säga att vi båda blev. På eftermiddagen strosade vi runt på stan och på kvällen gick vi ut och åt fondue – så himla gott med toblerondefondue till efterrätt (ännu godare:-)). Kvällen avslutades sedan på Cliff Barnes. Vad jag älskar det stället! Vi hade så himla kul! Det var evigheter sedan jag dansade och festade loss så! (kanske lite mindre kul idag men det var det värt)

Idag sov vi länge (ända till 9!) och åt sedan en god hotellfrukost och slappade sedan på hotellrummet innan vi vid 12-tiden åkte över till Patrik och Sofia för att titta på deras små nytillskott. Så söta, man skickas verkligen tillbaka i tiden när man ser deras tvillingar ligga sida vid sida så fina. Det är fantastiskt med två, så är det bara (Ellen jag älskar dig också!). I alla fall, en heldag till, bara Peter och jag var superskönt, vi åt en pizza i solskenet innan vi åkte hemåt vid 15-tiden. En sån skön helg.

Vilken fantastisk man jag har som ordnat detta för mig bara för att han tyckte att jag var värd det! Du är bäst! Och vilka underbara föräldrar som ställer upp som barnvakter utan problem! I love you all!

Sett ur Isacs och Elviras ögon var nog gårdagen en av de bästa de haft på länge. Och jag tycker också att det var en riktigt mysig dag. Det var nämligen förskolans dag på vårt dagis på eftermiddagen så familj och vänner var bjudna upp för lekar och stoj på gården. Så inte nog med att BÅDE mamma och pappa var där samtidigt vilket ju i princip aldrig händer, de fick dessutom saft, bullar OCH glass – på samma dag – mitt i veckan. Lyckan var total och de sken ikapp med solen båda två, speciellt när Isac insåg att det var okej att inte äta upp glassen utan istället gå och hämta en bulle. Oj oj vad nöjd han blev! (Och jag med som fick offra mig på glassen…)

Efteråt var det korvgrillning hemma hos Elina (en dagiskompis vi leker mycket med) och dit kom också Fia (en annan dagiskompis) med deras föräldrar och syskon (som är 3 veckor äldre resp 7 veckor yngre än Ellen). Barnen stojade runt i flera timmar och vi föräldrar satt glatt i solväggen och drack Cava och öl. Underbara, härliga vår! Vad glad man blir av en sådan dag!

Idag är vi hemma från dagis eftersom jag bytt tider och nu har dem 9-15 mån-tors och lediga fredagar. Ellen har precis somnat i vagnen ute och medan I&E leker försöker jag få huset på fötter innan mina föräldrar kommer i eftermiddag. Jag vet inte vem som längtar mest efter dem just nu, jag eller barnen:-)

Idag har jag varit och hälsat på jobbet. Åt lunch med min nuvarande och före detta chef och hade det bara så jättetrevligt. I och för sig var Ellen med men hon somnade så lämpligt och skötsamt utan ett knyst i vagnen precis när vi rullade in på restaurangen och vaknade sedan lagom tills vi hade ätit färdigt. Duktig tjej! Men i alla fall, vad underbart det var att träffa några som inte känner mig i första hand som mamma utan som yrkesarbetande. Jag kände mig vuxen!

Visst pratade vi barn, men deras barn är äldre än mina så det blev mer snack om hur man hanterar en 14-årig killes önskan om att han längtar efter att få kyssa en tjej, eller vad man säger när den 10-åriga dottern har hittat kondompapper inne hos mamma och pappa och tar upp detta under middagen när den 14-åriga brodern har fyra kompisar på besök… Och dessutom pratade vi jobb och helt plötsligt kände jag mig faktiskt riktigt sugen på att komma tillbaka igen, att få bita tag i några tuffa projekt och känna mig lite utmanad (på ett annat sätt än hemma…). Det känns som om det finns en hel del kul att göra, bara jag får en bra tjänst. Jag håller tummarna för att det finns någon bra öppning när jag kommer i höst. Jag antar att det självklart inte kommer att kännas lika kul när jag är inne i lunken igen men nu känner jag mig iaf mer motiverad än jag gjorde innan lunchen och det är ju bra att man känner så efter att ha besökt sitt jobb.

Men jag måste erkänna att det var helt okej att säga hejdå också och rulla ut barnvagnen i det strålande solskenet och veta att jag har en hel sommar framför mig innan det är dags. Det är nog rätt okej att vara “ledig” ändå.

Kram på er

Inser det hemska i att skriva en sådan rubrik som den ovan, men just nu när jag bara sitter med Ellen i knät och I & E är på dagis, så är det så det känns. Jag älskar verkligen alla mina barn, men ibland är det bara för mycket, speciellt när man är själv med dem i deras tvåårstrots…

Men vi har faktiskt haft en riktigt bra och mysig helg. Det är evigheter sedan vi bara var hemma så det var skönt att inte åka någonstans utan bara kunna ta det lugnt och vara ute i lekparkerna häromkring. Söndag morgon bjöd på 25 grader i solvägg så vi skyndade oss ut. Jag klippte gräset och rensade hjälpligt bland alla maskrosor (ett hopplöst företag kan man lugn säga) medan Ellen först sov i vagnen och sedan satt och tittade på och I&E lekte med grannarnas barnbarn (3 & 2 år gamla). Vid elva fick vi fly in från regnet som helt plötsligt överrumplade oss, då följde granntjejen Emma med in så jag fick lekhjälp även inomhus.

På eftermiddagen sov barnen först för att sedan verkligen leka superbra ihop. Jag tillät kanske lite mer än jag borde ha gjort (det blev rätt blött i badrummet…och ganska kaosartat för övrigt också) men kul hade de så det är väl ändå huvudsaken? Ellen involverades glatt i lekarna och när jag var inne och sanerade vardagsrummet efter en liten olycka (potträningen är igång) passade båda de stora på att ge sin lillasyster mat, med blandat resultat. När Peter äntligen kom hem efter 4 dagars frånvaro så tror jag han tyckte att han möttes av en ganska harmonisk familj i alla fall, till skillnad från tidigare i veckan. Jag avslutade kvällen med ett långt, varmt bad och en bra bok – såå skönt!