Hört från vardagsrummet:

Jag har precis utvisat Isac efter att han har kastat mat på mig (den fettindränkta falukorven, se inlägget nedan) och han står nu i ett hörn i vardagsrummet där det är meningen att han ska tänka över sina synder. Då hör jag honom prata för sig själv:

– Här står jag ensam vid stolen, alldeles ensam står jag vid stolen. Jag är ensam vid stolen.

Taget ur sitt sammanhang blir det rätt platt nu när jag läser det, men det var bara så sött när jag hörde honom prata därinne:-)

Kram på er!