Annas familjeblogg

Jag och barnen sitter i bilen, I och E i baksätet och lilla E och jag där fram. I säger att han är hungrig. E säger då att hon inte hör vad I säger. I upprepar säkert fem gånger men varje gång svara E med ett “jag hör inte”.

Vid det här laget har även jag börjat upprepa vad I har sagt för att om möjligt få tyst i baksätet. Men E bara fortsätter säga att hon inte hör, till slut blir jag nästan irriterad på henne men precis när jag ska säga till på skarpen börjar E fnittra högt och säger med glad stämma: ” Jag bara skoja med I, mamma, jag hörde hela tiden (fnitter, fnitter) tokigt va´?”

Öh, ja…tokigt! Ha ha! Hon kanske behöver skolas lite i sin något torra humor men humor, det har hon ju 🙂

… vad jag känner mig kass just nu. Som bekant har ju våra läggningar inte varit de bästa på sistone, barnen har konstrat och bråkat mest hela tiden. De är också rätt mammiga och vill gärna att det är jag som ska läsa saga, natta osv. Men vi har stått på oss och kört varannan kväll, dels för vår egen skull men också för att barnen inte ska bli beroende av någon av oss. Men nu undrar jag om inte jag ska gå i strejk?

Jag hade läggningen igår: tandborstning, saga, gos och sedan godnatt – trodde jag – men icke. 1½ timme senare fick P gå in och säga till för dä orkade jag inte mer. Idag hade P läggningen: badnign och tandborstning gemensamt sedan lästa han saga och sade godnatt – och sedan var det godnatt (förutom ett toabesök).

Vad gör jag för fel? Varför funkar P:s läggning men inte min? Kör de mer med mig? Är jag för mjäkig/hård/eftergiven/arg? Jag har ingen aning, men fortsätter det lämnar jag med varm hand över varje läggning…