Stora E älskar plåster och försöker få plåster för precis allt. Och har hon inget sår så hittar hon ett myggbett eller en leverfläck eller annat som behöver omedelbar omplåstring – ofta är det en fråga på liv och död om hon inte får plåster…
Idag ramlade hon av cykeln och fick faktiskt ett skrapsår på knät som blödde litegrann. Hon storgrät. Men när jag frågade om ett plåster kanske kunde hjälpa skiner hon upp och säger att jo, det skulle nog det:-). Så efter ett Nalle Puh plåster och torkade tårar är hon åter igång på sparkcykeln, glad i hågen.
Det går ett tag och hon sparkar sig fram och tillbaka när jag får se att hon faller handlöst framåt över cykeln och tänker aj, aj, aj nu är det kört igen. Men icke! Hon grinar illa och tar sig om knät, tittar sedan upp på mig och ropar: “Mamma, jag hade redan ett plåster där! Vilken tur!” 
