I kväll har jag träffat Frida, en vän från studietiden som jag inte sett på tre år. Sista gången vi kom ihåg att vi setts var när hon brast ut i gapskratt när jag kom vaggandes mot henne gravid med tvillingarna i v 35… Efter det har vi pratat en gång när barnen precis hade kommit och sedan bara haft sporadisk mailkontakt.
Men det kändes som det var igår. Så himla kul! Vi var som ler och långhalm det första året i Linköping och de takterna satt i ikväll. Vi har bubblat över av allt vi ville säga och berätta om, hann inte ens med en tiondel. Det var precis som förr!
Hela jag och glad och lycklig:-) Känns så kul att ha återupplivat kontakten. Vi har dessutom lovat att vi ska ha mindre intervall än tre år tills nästa gång vi hörs. Nu ska vi bara hålla det löftet också!
