När P var borta i förra veckan var vi över hos grannarna en sväng på fre eftermiddag. Jag och Mia sitter ute på altanen när I sakta kommer gåendes inifrån med ett spel om Guiness world record i händerna. Han ser verklgen helt förstörd ut, som om han kan börja gråta när som helst. Jag hoppar upp och går fram och frågar vad som har hänt. Då tittar han ner på en av bilderna på framsidan, pekar och säger med darr på stämman: “Pappa!”

Bilden han pekar på är av en man med rejäl kulmage som står och håller en bil på huvudet. Både jag och Mia hade mycket svårt att hålla oss för skratt inför I:s ledsna ögon där han står och suktar efter pappa…

Behöver jag säga att P inte var lika road när han fick se bilden när han kom hem? smiley