Både i förrgår och igår kväll har vi spelat kort i flera timmar (till kl ett båda kvällarna). Hur kul och trevligt som helst om det inte vore för det att jag och Pernilla (vi spelar Canasta i par) har förlorat VARJE gång. Shit, vad trist det blir – och vi är inga bra förlorare direkt…
Ni som känner Pernilla garvar antagligen nu och håller med – hon har mycket svårt att förlora (understatement big time) och jag är lite bättre men inte mycket när jag inte har NÅGOT flyt. Sista omgången fick vi ihop totalt vad P och Robban drog in på EN spelrunda. Kan man bli annat är skitsur?
I morgon byter vi kortspel (även om Pernilla just nu säger att hon aldrig mer ska spela kort…) Killarna ska få storpisk – det är ett löfte.
Men jag undrar en sak. Man säger ju ”tur i spel, otur i kärlek”. Hur blir det då för P och mig som spelar mot varandra? Om han har tur i spel så har han ju otur i kärlek, medan jag har precis tvärtom… Hmm… Det måste var något lurt här! 
 |
 |
Ps. Bilden när P har händerna för ansiktet är tyvärr inte representativ för hur kvällen gick… Ds.
