Annas familjeblogg

I förmiddags åkte fam Andersson/Jonsson hem igen och vinkades av i köksfönstret. Kom gärna tillbaka snart igen. Vi älskar att ha långbesök!

Dagen tillbringades sedan på lite skilda håll. Efter lunch frågade P barnen om de ville åka och åka skridskor. I ville väldigt gärna men när E frågade efter alternativet (som var att vara hemma med mig) valde hon det. Så medan I provade grillorna för första gången den här hösten har jag och E (medan lilla E sov) både hunnit med att måla med vattenfärg, laga all sorts mat på leksaksspisen, spela spel och leka med lera.

Det var nog skönt för dem att få ha varsin förälder i fred efter att ha haft konstant besök sedan förra fredagen. Vi hade det lika mysigt på varsitt håll tror jag och när P och I kom hem fikade vi och lekte med ännu mera lera (min fantasi är för tillfället helt rensad på fler saker man kan bygga och göra med lera efter den här dagen).

Jag lovade mig själv i morse när jag vaknade att jag skulle gå och lägga mig väldigt tidigt ikväll. Jag tror att jag tänker hålla det löftet… Sov gott!

Jag är helt slut efter helgens besök. Men det beror inte på besöket i sig, det har bara varit roligt och trevligt – nejdå, det beror på våra kortkvällar och två MYCKET envisa tjejer som vägrade erkänna sig besegrade J. Vi har suttit till halv ett, ett varje kväll (och barnen har vaknat 6, se korten nedan på tidig morgontrötthet…) och spelat och jag och Pernilla bara förlorade och förlorade, och inte bara på marginalen – vi fick storbäng! Men skam den som ger sig tänkte vi och plötsligt hände det, sista rundan, sista kvällen. Vi vann, och vi vann stort. Underbart för dåliga förlorare. Och visst är det väl så att sista spelet vinner hela turneringen? Japp, med andra ord är vi Canasta-champs i Sthlm. Hi hi!

För övrigt har det varit supertrevligt. Igår var vi och badade i Sollentuna och på eftermiddagen regnade det småspik så vi höll oss inne och hade det allmänt mysigt. Vi målade naglar, bakade, spelade x-box (gissa vilka?), pratade och barnen lekte länge utan vår inblandning. Men det var fem mycket trötta barn som somnade utan ett knyst (nåja, när alla nappar var funna i alla fall) på kvällen. Och vi vuxna passade på att äta i lugn och ro. Det kan vara rätt skönt att göra det då och då.