Vi missade de 2½ timmar sol som vi hade på förmiddagen bara för att vi “skulle bara göra…” innan vi gick ut. Så vi blev rätt snopna när vi skulle ta på oss och tittar ut – genom ingenting. Man såg nästan inte grannens hus tvärsöver gatan, så dimmigt var det. Så vi blev kvar inomhus.
Istället åkte vi till ishallen och åkte skridskor. Det är så kul att se framstegen som barnen gör bara från gång till gång. Nu klarar de att stå själva och också ta sig framåt långa sträckor utan att ramla – tekniken kanske behöver finjusteras en aning… men det går i alla fall framåt. Och jag ska ju inte säga något. Jag kan inte ens bromsa utan att åka i stora svängar.
Under tiden vi var i ishallen var Ellen hemma med Gudrun, vilken lyx det är att ha någon som man kan lämna henne till för en timme eller så bara så att vi kunde komma iväg. Tänk om man alltid hade någon som kunde rycka in när man måste göra något, eller bara vill ha ett eller två barn att göra något speciellt med.
Resten av eftermiddagen ägnades åt lussekatts- och kakbak. Mysigt att äta lussekatt och tända första ljuset. Vi fick hindra stora E från att riva upp varenda lucka i adventskalendern. Thi hi, vad härligt det är med advent!
). Så när jag och bror flyttade hemifrån fick tomtefamiljerna snällt stanna kvar eftersom vi ändå firade jul hemma i M-stad. 
