Annas familjeblogg

Kommer inget, kommer inget, kommer allt!

Varför är det alltid så, att vad man är sysslar med, så kan man alltid lita på att ketchupeffekten hittar en?

Kommer ni ihåg mitt inlägg när jag började jobba om att jag hade det lite väl lugnt? Ha! Jag skulle ha passat på att njuta när jag kunde. Nu skriver jag en lista på morgonen på saker jag ska ha gjort under dagen och när jag går hem 9 timmar senare har jag inte ens hunnit börja med sakerna på listan än. Och då har jag ändå jobbat intensivt hela dagen. Men det är kul att ha mycket att göra och jag kommer in i rutinerna mycket bättre på detta sätt så det är rätt ok just nu ändå.

Men gud vad jag har saknat barnen de här dagarna! Längtar tills i morgon när jag får träffa dem igen .

Ringde vårdcentralen idag. Har av någon anledning aldrig masat mig iväg för att ta vaccination för svininfluensan, trots att jag tillhör riksgruppen och nästa vecka ska den allmänna vaccinationen börja och då lär det ju bli kaos igen.

I alla fall. När jag ringde så sade de att vaccinet var tillfälligt slut. “Jaha”, sade jag, “jag tillhör en riskgrupp, vad gör jag nu?” Hon funderade lite, sade åt mig att vänta, och återkom efter en liten stund med beskedet att “jo, det hade nog blivit en spruta kvar så om jag kunde komma nu så skulle det går bra”.

Hmm… slut betyder alltså inte slut… Kan ju vara bra att veta till en annan gång!

Jag är i alla fall nöjd med att jag härmed tänker mota svinen. P ska också vaccinera sig nästa vecka. Då har vi i alla fall gjort vad vi kan för att barnen ska undgå att bli smittade, och om de ändå skulle blir det (ganska troligt, tyvärr) så finns två föräldrar som kan ta hand om dem. För tre barn under tre år med influensa känner inte jag för att ta hand om med 40 graders feber i kroppen.

Smittan kryper närmre. En skola en kilometer härifrån har 50 misstänkta fall och skolan där I & E går på dagis (tvärs över gatan) har också börjat få det så smått…. Hua!