Varje år den 9:e dec ringde min mormor mig för att påminna mig om att lägga lutfisken i blöt 🙂 Mormor gick bort i januari 2008 så det blir ingen påminnelse i år. Att det är så små saker som man sedan kommer ihåg och glädjs åt!
Okulär inkontinens skrev Rosel om på sin blogg, ett uttryck som myntats av Annika Lantz. Vilket betyder att man är blödig och gråter för allt, stort och smått, glatt och ledsamt. Skönt att man fått en diagnos, så man kan få lite medlidande istället för lätt överseende blickar när man blir tårögd och/eller gråter till barnprogram, reklam, små söta berättelser eller som ovan, minnen som inte var så stora när de hände men som får ofantliga proportioner när man tänker tillbaka senare…
Jag är lite låg idag känner jag. Muntra gärna upp mig! 🙂
Kram på er!
Va? Namnsdag, vad är det? Finns det fortfarande, står inte med i min datorkalender! 😉
Anyway! Jag kan muntra upp dig med att det är den 9:e december. Snart Lucia, då får du snyfta på dagis! Och sedan är det rull mot jul. Jag ÄLSKAR december! Tjoho!!!!!!!!!!
Tack för grattishälsningar! Kramen värmde också!
Malin: ha ha ha – åh nu mår jag lite bättre 🙂 Jag kommer också ihåg kokosnöten och denn årliga daten med pappas skruvstäd… 🙂
Kan inte fatta att det är snart två år sedan, det känns ju som om vi hade henne här nyss.
Kan försöka pigga upp med en bild ur livet om att traditioner är traditioner även med hörselskydd… Den årliga kokosnöten (din brors märklig decembervana som numera tydligen är vår) skulle knäckas och smakas. Båda barnen ballar ur av oljudet och måste få ha på sig hörselskydd för att vi ska komma vidare. Total cirkus. Ingen gillade nöten.
Grattiskram på namnsdag!
Jag vet inte om jag kan muntra upp dig men jag kan önska dig grattis på namnsdagen! Jag skickar en stor och lång grattiskram!