Annas familjeblogg

Jag har ju såklart märkt att den kommit smygande; Den Egna Viljan. Men jag har den senaste tiden valt att blunda för det faktum att jag inte längre styr vad lilla E vill och inte vill. Jag har tänkt att de gånger hon fått som hon velat (genom handviftningar, höga skrik, bestämda uppmanande ord och blickar samt pekande) har hon fått det för att jag har tyckt att det varit okej. Inte för att hon har bestämt så.

Men jag får nu inse fakta att det inte längre är min vilja som styr min yngsta dotter. Ganska länge nu har hon själv bestämt precis hur, var och när saker och ting ska ske i hennes liv. Och hon gör det med bestämdhet och envishet – minst sagt.

Så redan nu har viljornas kamp etablerat sig mellan lilla E och hennes föräldrar och syskon. Och så liten hon är styr hon oss alla med järnhand med jämna mellanrum. Jag har ofta sagt att framförallt stora E är envis och har stark vilja, men det var innan den kom: Den Egna Viljan!

Så jag undrar återigen vad det var som hände? När blev lilla E stor?

Att lyckas få till ett kort när alla tre barnen samtidigt är glada (d v s ingen är i alla fall sur), sitter still (eller i alla fall åt samma håll) och dessutom är finklädda är än så länge nästan en utopi. Men så plötsligt händer det!

Och då blir man nästan så rörd att man fäller en tår …av lättnad!

Efter en sådan här fotosession är man genomsvett så då måste jag såklart dela med mig av resultatet.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är usel på att packa, riktigt, riktigt usel. Vi åker nu hem från Mariestad med 3/4 av kläderna oanvända. För vet ni vad, det finns tvättmaskin här också…Surprise!

Och dessutom blir det ju ändå så när man hoppar i och ur termostället hela dagarna att man ändå mest lever i en träningsoverall. Med andra ord – inte de tre olika “partystassarna” jag hade med mig.

När jag kommer hem ska jag skriva lista på vad vi egentligen har använt och sedan blint följa den inför nästa packning. Och inte låta mig förledas att tro att jag kommer byta kläder på mig själv och barnen två gånger om dagen…

Detta ska med i bilen i morgon – och då har vi redan lejt bort två cyklar och en hockytrunk till Ps moster, samt tvillingvagnen och en väska till Victor som kommer upp efter nyår. Pust!

PS. Förstår inte alls varför P kallar min familj “pås-familjen”….

I har börjat planera för framtiden. I går pratade han nämligen med P om arv…

I: “Pappa”

P “Ja”

I: “När du dör, då vill jag ha dina borrar.”

P blir först helt ställd och känner kanske att det är lite tidigt att planera inför det men eftersom I verkar vara förutseende tänker P att det är lika bra att hänga på

P: “När jag dör, Isac, kan du få min borrmaskin också!”

Juldagen var lugn på morgonen med piggnade till med den årliga hockeymatchen på eftermiddagen när P och ett 20-tal andra (inkl min bror som aldrig spelat hockey i hela sitt liv) samlas för att spela hockeymatch.

De tror att de fortfarande är 20 år och har kroppar som klarar av att spela 2 timmar hockey. Det de tycker är en match med rätt bra tempo ser från läktaren ut som slow motion :-). Men trots tempot är det en hel del ömma ben och ljumskar nu kan jag meddela. På kvällen samlades alla som spelat samt respektive och barn och åt och partajade ihop. Jättekul att träffa så många, det är annars svårt att hinna med när man bara är hemma en vecka.

Sen har vi lekt massor i snön. Måste ju passa på när det för en gångs skull är en fantastisk vit jul. Det sägs ju att det bara är en sådan här jul var tionde år så det gäller att njuta.

Vi har haft en lika underbar jul som jag hoppades det skulle bli. Julafton firades med mina föräldrar, min bror med familj och Monica och Lennart. Morgonen tillbringade vi i pulkabacken. En härlig start på en härlig dag!

I har tidigare under december ofta pratat om att han inte skulle vara rädd för tomten ”Tomten är inte farlig!”. Men när den hemska farbrorn i vitt skägg väl knackade på fönstret gömde han sig bakom Lennarts rygg och sa ”Jag stannar här!” E och Alexander var mer kavata och även lilla E och Amanda vågade sig fram, om än mycket motvilligt och lite med gråten i halsen J.

Hello Kitty i filt, kudde, borste samt klänning och tights gjorde stor succé hos stora E, medan I var mycket lycklig över sitt air hockey spel samt hockeyklubba (han har redan 3 riktiga med det verkar inte spelar någon roll…). Lilla E var mest glad över den stora mängd snöre som fanns att leka med under öppnandet.

Som vanligt har vi proppat i oss mat och godis under hela helgen, men det är ju lite av charmen med jul. Men just nu känns det som om jag faktiskt skulle kunna avge ett nyårslöfte att inte äta godis, dricka läsk (främst must) utan problem. Men jag tror ändå att jag låter bli av någon anledning…

God fortsättning alla!

GOD JUL ÖNSKAR VI ER ALLA!

KRAMAR FRÅN OSS!

Det är alltid lika mysigt dan före dan. Förväntningar, julstök, alla samlade, lite sista minuten grejer att göra, lagom kaos, massor av julgodis och sist en ganska lugn uppesittarkväll. Jättemysigt!

De stora barnen kom fulla av intryck från farmor och Lennart, där de hade fått baka fudge, ploga med traktor, leka med Shirley (hunden) och massor av annat. Här hemma väntade Alexander otåligt och det tog ung en halv sekund så var de tre uppslukade i någon lek, till lilla E:s förtvivlan – hon vill ju också vara med 🙂

På kvällen hade vi det obligatoriska julbadet men i år fick vi dela på det eftersom fem barn inte ryms i ett badkar. Först ut var de små, därefter dränkte de stora hela badrummet (och oss som tittade på) i sina lekar. De hann sedan dessutom med att inreda tomtelandet som ska vara på byrån och baka julgrisar. Fullt upp med andra ord.

Och i morgon är det doppardagen. Tänk att Julafton kom i år också! Härigt!