Jag har ju såklart märkt att den kommit smygande; Den Egna Viljan. Men jag har den senaste tiden valt att blunda för det faktum att jag inte längre styr vad lilla E vill och inte vill. Jag har tänkt att de gånger hon fått som hon velat (genom handviftningar, höga skrik, bestämda uppmanande ord och blickar samt pekande) har hon fått det för att jag har tyckt att det varit okej. Inte för att hon har bestämt så.
Men jag får nu inse fakta att det inte längre är min vilja som styr min yngsta dotter. Ganska länge nu har hon själv bestämt precis hur, var och när saker och ting ska ske i hennes liv. Och hon gör det med bestämdhet och envishet – minst sagt.
Så redan nu har viljornas kamp etablerat sig mellan lilla E och hennes föräldrar och syskon. Och så liten hon är styr hon oss alla med järnhand med jämna mellanrum. Jag har ofta sagt att framförallt stora E är envis och har stark vilja, men det var innan den kom: Den Egna Viljan!
Så jag undrar återigen vad det var som hände? När blev lilla E stor?
