Fick precis ett mail av en kollega i ett jobbärende och hon inledde med följande:
Hallå snygging!
Kan inte fatta att du har tre barn och ser så fräsch ut – imponerande!
Att så lite kan göra en så otroligt glad! Jag blev lycklig i hela kroppen. Måste försöka sprida lite mer sånt runt omkring mig, det är ju så lite som gör så mycket. Speciellt när man själv känner sig allt annat än just snygg och fräsch.
She made my day, eller snarare, antagligen hela veckan 
Barnen har börjat drömma och på specifika tider dessutom. Knepigt det där med REM-sömner och sovcykler hit och dit. Natt efter natt är det nästan samma tider som gäller. De nätter som de vaknar har I sitt pass mellan 03:30-04:30, E har sitt 04:30-05:30.
I kommer stadigt in till oss på nätterna, och lata som vi fortfarande är, stannar han också där. Men lite mysigt är det ju som sagt. Men inte när han klockan 4 på morgonen ska diskutera maskar, blinkande ljus, spindlar (han har spindlar på pyjamasbyxorna) osv. Han är inte rädd, vill bara ha bekräftat:
I: ”Mamma, det är inga maskar där”
Jag undrar med en rysning, var då där?, men säger ”Nej, det finns inga maskar”
I: ”Inte i mitt rum heller”
Jag: ”Nej, inte där heller”
I: ”Nej, inga maskar där”
Tystnad i 55 sek, jag hinner precis hamna i dvala…
I: ”Mamma, det blinkar där”
Jag: lyfter huvudet förvirrat och letar, ser inget, svarar inte
I: ”Mamma, ljuset blinkar!”
Jag: fattar fortfarande inget, halvsovande som jag är, säger ”Jaha, oj!”
INTE ett tillfredsställande svar…
I: ”Mamma!”
Jag: ”Öhh hö”
I: ”Mamma! Det blinkar!”
Jag: mycket trött, lite irriterad men framförallt förvirrad mumlar något om ”mobil på laddning” och somnar sedan om tack och lov. Jag hade verkligen inte kunnat komma på något mer clever att säga om maskar och blinkande ljus.
Stiger sedan upp i morse och inser att det är touch-lampan i hallen som gått på under natten och därför stått och strålat som värsta strålkastaren. Jag var nog tröttare än jag trodde som inte såg det i natt 
.
