Vi har äntligen fått lite valuta för alla pengar vi plöjde ner i profylaxkursen när I & E skulle födas. P har nämligen gått och tatuerat sig igen och det på ondaste möjliga ställe – precis på revbenen på sidan. He he he… Skyll sig själv! Men fint blev det.
Men frågan är: Var är jag???
Idag var det lucia på dagis. Så underbart söta tomtar, pepparkaksgubbor, tärnor och lucior. Men hur kommer det sig att det aldrig är någon som vill vara stjärngosse? Han är på väg att dö ut, den stackaren…
Det var kallt, snöigt och alldeles supersött. I har länge deklarerat att han inte vill sjunga och senast i morse sade jag att det behöver man inte, alla får göra som de vill. På dagis senare hörde jag honom säga samma sak till en fröken och hon kontrar med “Inte idag heller?”. Så tydligen sjunger han inte på dagis när de har sångstund. Men hemma sjunger han glatt, speciellt djurgårdssångerna. Knepigt!
I alla fall så sjöng han inte, inte ens ett ord. Han stod knäpptyst. Senare deklarerade han att han faktiskt “LYSSNADE, ju!” 
. E sjöng däremot för glatta livet så hon kompenserade upp för sin brors avsaknad av sång. De stod väldigt söta hand i hand hela tiden. Lite hjärteknipande måste jag säga.
Varje år har jag stora planer med vad vi ska göra för julkort. Lika ofta blir det halvpanik när man inser att det snart är jul igen.
Men idag har jag i alla fall fått ner alla kort i kuvert så nu ligger de klara för postning – med hela en dag till godo för postens gräns. Heja oss!
Problemet i år är att jag bara är halvnöjd och att korten dessutom är helt konstiga i färgen. För att använda P:s ord när han fick se dem framkallade idag var “Anna, du ser ut som du har en fylle-näsa!” Och tyvärr kan jag inte säga emot honom. Som sagt, de är konstiga.
Eller är det helt enkelt så här jag ser ut?? Hemska tanke…
