Den här dagen har egentligen varit rätt bra, det är bara det att den kantats med viss motgång för fru Crozzoli. Var och en för sig hade de inte varit så jobbiga, men sammantaget blev det lite väl mycket…
Det började i morse med att jag aldrig kom ur sängen. Hade stora planer på att vara TIDIGT, TIDIGT på jobbet eftersom jag hade mega-mastodont-massor att göra. Men icke, jag stressar iväg lite innan 7 (då hade jag redan tänkt ha jobbat en halvtimma…). Kommer till jobbet vid 7:15, och ve och fasa, måste parkera på parkeringen längst bort från huset. Jobbigt, jobbigt!
Kommer in, börjar jobba för att beta av listan, då kommer “mina” båda produktchefer med en helt ny grej som skulle varit klar igår. Bara att släppa allt annat – grr! Sedan pajjar inställningarna på min skärm så att jag bara ser det som är absolut i mitten av skärmen, ca 15×15 cm. Och det skulle ju ha kunnat åtgärdats om jag bara kunnat se meyraden längst ner, eller längst upp, eller alla ikoner på skärmen längst till vänster. Efter tre omstarter ringer jag support. De tycker mitt problem är mycket intressant och roligt (!?) – jag höll inte med! Till slut löser jag själv problemet genom att jobba från min laptop med en skärm som känns som 15×15 totalt…
Sedan är rätt okej resten av dagen, tills jag inser att jag kommer att få sitta lääänge ikväll för att hinna klart med allt. Går från jobbet vid nio – äntligen. Men hinner precis utanför dörrarna (fyra trappor ner) när jag inser att jag tappat min vante någonstans på vägen från skrivbordet. Bara att vända! Hittar den två trappor upp. Kommer precis utanför dörren igen när jag inser att jag glömt sladden till datorn vid skrivbordet. Bara att vända igen. Städaren ser på mig som om jag vore knäpp (han kan ha en poäng i det :-).
När jag äntligen kommer ut på parkeringen (kom ihåg: den var låååångt bort) möts jag av detta…
Galen dag! Men en mycket skön kväll för nu har jag JULLOV! Jobbar igen den 13 januari. Hurra och tjoho!
