Idag ska eventuellt hela familjen gå på hockey (DIF). Men eftersom stora E verkligen inte gillar att kolla på det (och jag gör det och gärna vill se någon match men inte vill gå själv utan P) fick hon välja mellan att gå med oss eller att få vara hos min kompis Jenny under tiden. För henne var det självklart att Jenny var toppvinsten! Hon blev överlycklig och har knappat kunnat sitta still hela förmiddagen för att det ska bli så roligt.
Så för att mildra väntan lite sa jag att vi kan ringa Jenny så kan du berätta allt du vill göra – vilket är att måla naglarna, för Jenny har en stor box med massor av nagellack och det är sååå spännande.
Sagt och gjort, vi ringde kl 11:22 och efter många signaler svarar en mycket dämpad och sömndrucken röst “jaa”. E kvittrar på att “jag ska måla naglarna hos dig” vilket möts av total tystnad och sedan ett “va?”. Hon var totalt sömnväck. Ha ha ha! 
Snacka om skilda världar. Vi har varit vakna sedan 06:22 och hon har inte ens vaknat ännu. Ack ja, det var tider det!
Jag bryter snabbt samtalet och talar om för E att vi får ringa lite senare istället. Då tittar E på mig och säger “det var inget roligt när hon pratade så där, man ska prata ordentligt i telefonen” 
Ps. Även I fick valet att istället vara hos Jenny. Behöver jag skriva vad han valde? Hans kommentar var direkt att “då kan E vara hos Jenny och så åker jag till Hovet!”
