Annas familjeblogg

Medan jag drog iväg och storhandlade och köpte lite inredning till vårt “nya” kök passade P och mamma att ta med barnen ut och leka i det helt sagolikt vackra vintervädret. Strålande sol, -10 grader, och knarrande snö – jag blir helt lycklig när det är sånt här väder. Och mer snö faller – underbart!

Stora E ville åka skridskor, kors i taket, och gjorde det dessutom med bravur. Skönt, då har jag ändå hopp om veckan i Idre – jag har fasat lite för den eftersom hon så totalt tvärvägrat att göra något som helst utomhusaktivitet när hon sätter den sidan till.

PÅ eftermiddagen har vi lekt, stökat ner (hur är det möjligt att behöva sanera ett helt hus varje kväll – hur gör de, de små liven, för att så totalt stöka ner och röja runt med sina saker?), och haft roligt. P ska jobba i Skövde i morgon så han och mamma åkte tillsammans ner på sen eftermiddag och så kommer han upp igen i morgon kväll.

Det resulterade i att vi gick från tre vuxna på tre relativt glada barn, till en vuxen på tre sura, ledsna (mormor hade åkt!) och trötta barn. Så det var en mycket nöjd mamma som såg sina barn slumra in vid 19.30. Sedan dess har jag städat… I morgon kväll ska jag inte göra ett knop!

Jag har läst någonstans att man efter fem år vill göra om och göra nytt hemma – sedam om man verkligen gör det är en annan femma – men tankarna kommer då i alla fall. Och på mig och P var det som att de ställa en klocka. Vi har bott i huset i fem år och nu vill vi göra om överallt igen. Naturligtvis sätter vissa krassa ekonomiska fakta stopp för våra vilda ideér men en liten ny fondtapet i köket har vi fått till – och eftersom tapetsering gör sig bäst utan tre stycken småbarn skedde vår renovering mellan 20.30-01 inatt.

Men trots den sena timmen blev resultatet faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv. Det var ju trots allt första gången både P och jag tapetserade själva utan min pappas rådgivning och vakande öga… Mamma hjälpte dock till en del, förutom handäräckning och uppmuntrande tillrop servade hon med vin – en nog så viktig ingrediens i en lyckad renovering.

Här har ni proceduren och det någorlunda färdiga resultatet -slutfinishen är inte riktigt gjord ännu. Snacka om färgklick i vårt annars så färglösa kök!

Jodå, fikan var precis lika god som utlovad. Jag åt mig smackmätt, och avslutade sedan kvällen med en pizza – kanske inte de bästa val jag gjort i matväg men dock så väldigt gott . Vi hälsade på hos Ranekes, sist vi var där hade de precis köpt huset i sann 70-talsanda med gröna och orange badrum, bland annat. Så det var kul att komma dit nu och se deras totalrenoverade supersnygga hus. Roligt också att komma bort och se hur andra har tänkt, man kan få många bra ideér på det sättet. Jag tror nog att vi har några i bakfickan nu!

Sedan var det ju kul att träffa Sara, Karl och lilla Ida också. Ellen och Ida fann varandra direkt, 6 veckor mellan dem som det är.

Jag hinner aldrig ta kort numera känns det som, men igår kom kameran fram (mamma är här och hon är ju fotoman ). Vi hade myskväll med hemmagjorda semlor till efterrätt och popcorn som fredagsmys. Så skönt med helg! Idag har vi varit och badat på Vilundabadet i Upp. Väsby, jättetrevligt med vattenrutschkanor, vågbassäng och en häftig rund bassäng med strömmar som gjorde att man åkte runt runt. Barnen älskade det. Nu vilar vi någon timme innan det är dags att åka bort och fika, vi har blivit lovade både paj med glass och nybakade kakor… Me like!!

Ni som läst bloggen denna vecka vet att det inte varit så mycket med sömn för oss de senaste dagarna. Och igår (förmodligen idag också) tog det ut sin rätt. Min hjärna la helt enkelt av. Jag klarade inte av de enklaste uppgifter på jobbet, hängde inte med i vad mina kollegor sa, frågade saker de precis sagt och förstod helt enkelt inte vad de sa när de försökte förklara igen. Allt jag gjorde framför datorn tog jättelång tid och jag tappade tråden och tanken hela tiden.

Det kunde ju varit roligt och det var det väl någon gång men mest kände jag mig bara som en idiot. Skrämmande vad sömnen gör mycket för att hjärnan ska orka jobba som vanligt. Nu förstår jag verkligen att sömnbrist kan användas som en förhörsmetod.

Även barnen verkade påverkade. I & E somnade nämligen på dagis båda två och det har inte hänt på evigheter. Och det fick ju sedan till följd att de inte var så trötta i gårkväll, vilket gör att de är desto tröttare idag – igen. Tur att min mamma är på besök och jobbar hemifrån idag. Hon låter dem sova ut och tar dem till dagis lite senare, och hämtar dem lite tidigare.

Den som ändå fick en sådan dag

Teatern (det var inte en musikal) var riktigt, riktigt rolig. Den rekommenderar jag varmt. Man skrattade i princip hela tiden. Innan åt vi lite och hann prata om ditt och datt. Skönt att få en stund utan barn så vi hann prata lite annat än just barn!

Jag kom hem vid 23-tiden, då fick jag ställa mig och skotta och sopa bilarna på de ca 10-15 cm snö som hunnit falla under dagen och kvällen. Och tur var väl det för i morse var det lika mycket till. Snö, snö, snö – överallt ser man bara snö.

Underbart med vinter men kan inte snön komma i omgångar så att det inte blir sådant kaos när snöröjningen inte hinner med?

I morse körde jag fast utanför I & E:s dagis. Det är en upp- och avhämtningszon som ligger nere i en liten backe och jag borde ha listat ut att det skulle bli svårt att ta sig upp men ryggmärgsrutinen satt djupare än intelligensen så jag körde ner ändå. Glädjande var ju att dagisbarnen och fröknarna hade något att titta på medan jag försökte slira loss.

Till slut efter några evighetslånga minuter fick jag hjälp av en annan dagisförälder som fick putta upp mig för hela backen innan jag fick fäste. Jag såg mig själv pulsa i snön hela vägen till lilla Es dagis (i sann 40-talsanda ”när jag var liten minsann då fick jag gå flera mil i knähög snö varje dag ”)

Tänk att ha varit i skidbacken nu och få åka lite puder! Det hade varit grejer det!

En helt sjuk dag. Jag har 7 (!) möten idag! Hur gick det till?

Klockan 9-10, 10-10.30, 10.30-11.30, 13-13.30, 13.30-14, 14-15, 15-17. Hur ska man hinna jobba när man bara sitter i möten (och nu tänker ni, men sluta blogga då så hinner du ju göra något – men man måste ju få göra lite roligt också )

Jag får trösta mig med att jag har en trevlig kväll att se fram emot. Lolla har vunnit biljetter till en musikal (Pernilla Wahlgren – Bruden som visste för lite) som hon så snällt bjuder med mig på. Så först blir det lite mat och sedan musikal – på en onsdag! Lovely!

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen – så sant som det är sagt. Jag sitter här och bloggar i soffan (klockan har hunnit bli 05.37) när jag hör P storma ner för trappen, stressad som bara den eftersom han tror att klockan är 06.37 – eftersom jag varit uppe och väckt honom men han somnade om innan han hörde att det var min klocka som gick fel…

Jag tycker lite synd om honom – men bara lite