Annas familjeblogg

I måndags morse var jag vaken från tre, det var jobbigt, men då kunde jag i alla fall ange stora E som skäl. Den här morgonen vet jag inte vem jag ska skylla på.

När klockan går igång vid 05.30 är jag mer död än levande, kommer inte upp förrän tio i sex och då har jag lite småbråttom. Speedduschar, fixar hår och smink och ska sedan gå ner för att äta frukost. Inser då att P borde vara upp men är föga förvånad över att han fortfarande ligger och snusar eftersom han har en förmåga att sova sig igenom bombanfall (jag har i alla fall fått honom att byta från gäll skriksignal till radio som väckning på klockan vilket gör att jag inte längre behöver vakna av att jag är uppe i taket och vänder av rädsla för att vi är under attack..)

Så, jag går in till P för att väcka honom, ser då att klanten har ställt om sin klocka så att den går en timme försent – typiskt honom. Skakar liv i honom, samtidigt som en gryende visshet börjar komma över mitt medvetande – DET ÄR MIN KLOCKA SOM GÅR EN TIMME FÖR TIDIGT!!!

Ve och fasa, så där står jag nu, helt färdig, ska bara äta frukost och klockan är bara 05.12… Va sjutton! (här hade jag egentligen velat skriva betydligt fulare ord…)

Jag är tröööööööööööööt!

Jag trodde att jag skulle få några dagars respit innan samvetet slog till. Men icke!

Ellen är näst, näst yngst på sitt dagis. Idag när jag lämnade henne var hon näst först – och enligt schemat kommer vi hämta henne näst sist… Usch, vad hemskt det känns! Och då jobbar jag ändå bara 7 timmar om dagen. I & E som vi lämnar 10 min tidigare än E och hämtar 15 min senare är varken först eller sist så där känns det inte rikitigt lika jobbigt.

Men hur sjutton gör människor egentligen? Finns det några som jobbar heltid eller jobbar alla 75%? Hur hinner man med?

Jag har tvekat lite för att skriva det här inlägget eftersom jag riskerar att få äta upp det i evigheter. Men eftersom jag lämnar ut mina barns alla göromål kan jag ju inte balla ur när det gäller mig själv.

Jag krockade nämligen mina föräldrars bil igår i Mstad… Så nu var det sagt. Riktigt pinsamt, men jag gjorde i alla fall inte allt fel…

Kommer i en backe på väg ner mot en korsning (Hanna, om du undrar vad som hänt i korsningen nedanför er så kommer förklaringen här…). Jag har i god tid insett att det kan vara halt så jag har i princip ingen fart. Men vad sjutton spelar det för roll när bromsarna får nada fäste och inget händer när jag försöker få stopp på bilen. Ser bara bilen framför mig (som står still och väntar på att svänga ut) komma närmare och närmare. Styr i alla fall undan bilen ut i mötande fil men lyckas få till en liten sladd när jag nästan precis paserat bilen vilken resulterar i att min högra bakkant på bilen går i hennes vänstra. Krasch – Bom- Smäll!

Shit! Det var bara att slokörad lomma ut och be om ursäkt. Som tur är var tanten jag körde på supersnäll. Så skönt att slippa bli utskälld för något som redan hänt (och jag redan vet att jag klantat till). Hennes bil blev lite tilltufsad och lampan gick sönder. Mammas och pappas bil fick lite skråmor och blev lite blå (av lacken – inte båmärken 🙂

När jag med hängande huvud berättar för mina föräldrar vad som hänt säger de bara “Vilken tur att det var vår bil och inte er!” Gulle dem!!!

Att P sa samma sak är kanske mindre förvånande

Jag undrar om stora E fick blodad tand i natt? Hon vägrade nämligen kissa innan hon skulle sova nu i kväll. Och sedan sa hon: “Jag ska mysa med dig i natt också, mamma”. Nog för att jag också tycker det är mysigt, men inte mitt i natten. Hua! Låt oss hoppas att hon bara körde en skrämseltaktik.

Måste bara berätta om 40-årsfesten vi var på i helgen. Festen var toppen, supergod mat, roliga gäster som höll roliga tal. Överhuvudet taget en riktigt lyckad fest. Men pricken över i var starten. Vi började nämligen med 2 timmars curling. Har aldrig provat innan men det var otroligt kul. Jag hade ingen aning om att curlingbanan (heter det bana?) var så lång. Den är ju lika lång som rinken, det ser ju inte så ut på TV direkt. Jag kan väl inte påstå att jag var någon stjärna men kul var det så det kommer vi definitvt att göra igen. Det finns tydligen en hall i Sundbyberg så snart tror jag att vi ska utmana några på en match…

Vi har ett tag funderat över om I kanske ser dåligt. Han springer in i möbler, väggar, ramlar helt pladask på släta golv, missar öppna dörrar mm. Och eftersom det var precis vad jag gjorde när jag var liten och det visade sig att jag var typ halvblind men bara blev beskylld för att vara klumpig tänkte vi att vi inte skulle göra samma misstag.

Därför har tog P med sig I till en barn-optiker idag. (hetter ngt mycket konstigt som jag inte kommer ihåg). Men I såg som en fyraåring – helt klockrent! Men det är ju bättre att vara förutseende. Nu kan vi ju med gott samvete låta honom springa in i dörrkarmar tills armar, ben och hjärna lärt sig samarbeta!

Så idag var det då dags. Dagen med stort D! Vår första dag ever som både P och jag ska jobba och alla tre barnen ska lämnas på olika dagis. Det började sådär…

Vi glömde påminna barnen om att gå på toa innan de la sig igår (de kissade vid 14-tiden innan vi for från M-stad). Vilket resulterade i att stora E vaknar kl 3 och vill kissa (duktig tjej som vaknade). Problemet var bara att hon sedan inte somnade om, vad jag än gjorde. Så hon pratar, beordrar hämtning av gosedjur/filtar/vatten, vrider sig – och när jag försöker vända ryggen åt henne så att jag kanske ska få chansen att somna, vrider hon tillbaka mitt huvud mer orden “Nej mamma, fel håll, såhär ska du ligga” och så får jag hennes näsa tryckt mot min och en hård arm runt halsen.

Mysigt? Javisst! Men inte när klockan närmar sig 5 och vi fortfarande inte somnat om… Klockan 5:15 somnar E, klockan 5:25 gick min väckarklocka igång…

Jag är tröööööööt!

Och när I väl vaknar upptäcker vi att han någon gång under natten kissat på sig utan att vakna. Så nu ligger hans madrass i badrummet, sida vid sida med madrassen som hör till lilla Es stora säng (gästsängen i hennes rum). För den spydde hon ner natten till fredag…

Hå hå ja ja!

Ellen har i någon veckas tid luktat riktigt illa på ena sidan av huvudet. Vi har duschat och tvättat henne frenetiskt så att håret sprakat och tänkt att det nog är kudden på dagis som luktar. Ända till igår när jag upptäckte att det kom från örat! (jag skäms över att jag inte upptäckt det tidigare…)

Dessutom är örat nästan helt igentäppt av någon slags torr hård gegga (inte som vax brukar vara). Så idag tog vi tag i saken och åkte till jouren med henne. Då visar det sig att hon har hörselgångsinflammation/eksem. Och dessutom öroninflammation på det andra örat – som hon inte ens visat att hon haft ont i!

Vilken liten kämpe hon är, lika glad och pigg ändå. Så nu gnager samvetet, men hur sjutton ska man veta att hon är sjuk när hon inte ens visar det själv? En

Idag var det meningen att vi skulle åka till M-stad efter lunch för att fira en 40-åring ikväll (Ulrik) och en i morgon kväll (Victor). Men det blev inte riktigt som planerat. Ulriks familj har tyvärr blivit sjuka så det blev inställt och dessutom strulade P:s jobb så han behövde jobba även på eftermiddagen.

Så därför sitter vi nu i bilen med beräknad ankomst kl 22 istället för att ha trevligt och sitta och dricka vin. Typiskt… Då måste jag ju ta igen det i morgon och då vet man inte hur det kan sluta… 😉 hi hi *skratt*