Vi håller på att skola in lilla E. Det går hur bra som helst, det känns som om jag skulle kunna lämna henne nu, efter två dagar. Hon travar omkring och är hur kavat som helst. Har redan hunnit bli osams med en av fröknarna för att hon inte fick som hon ville så trygg verkar hon ju också redan vara.

Vi föräldrar är bannlysta från lunch och fram till efter sovningen så två dagar i rad har jag suttit i personalrummet i 2½ h och pratat med en annan mamma och haft det skönt. E har ätit som en häst och sovit som en gris. Hur underbart som helst.

Det lär ju komma bakslag så klart, kanske vid lämningarna sedan, men ändå – man kan ju nästan önska att man som mamma skulle betyda lite mer än att det går att reduceras från världsallt till en bifigur på bara två dagar…