Nu skulle man ju kuna tro att rubriken syftar på mig med tanke på min korta stubin. Men icke! Jag blir slagen med hästlängder av min yngsta dotter. Hon är som en snäll, men bestämd, solstråle på dagis men hemma är hon en argbigga av stora mått. Eller rättare sagt hon har två lägen. Antingen strålande, spralligt charmtroll eller så en jätteförbannad argbigga.

I förrgår blev hon arg på mig för att hon inte fick rita när det var sängdags. Först bryter hon ihop i en lite hög på golvet sedan springer hon fram och slår mig upprepade gånger med båda händerna, sedan skjuter hon fram hakan och biter ihop tänderna, sätter sig på sin Bobbycar, siktar och tar flera meter sats för att sedan köra på mig! Samtidigt spänner hon ögonen i mig och blängersmiley.

Jag fasar för hennes tonårsrevolt…