Dagen idag började redan tokigt igår med att jag gick och lade mig på tok försent. Vi skruvade ihop garderober hela kvällen och eftersom man gärna vill bli klar blev det lite försent. I morse vaknade jag inte av klockan så jag gick upp en halvtimme försent. När jag kommer till jobbet inser jag att jag har glömt datorn hemma och när jag ska ta upp mobilen för att ringa P och be honom möta mig halvvägs med datorn, inser jag att även mobiltelefonen är hemma…
Jag ber då P ringa mig på min fasta telefon när han åker från dagis. När det gått 20 min ringer jag honom och undrar varför han blivit så sen. Då visar det sig att han har försökt ringa mig på min fasta telefon (som jag bad honom) men inte fått svar (såklart eftersom den inte är inkopplad men det hade jag glömt…) så nu står han redan på OK-macken och väntar på mig, och börjar bli sen till sitt möte i Örebro. Jag springer ut från jobbet, gasar på som sjutton, slirar in på macken och får datorn av P som faktiskt tar det hela med fattning och är mycket snällare mot mig än jag förtjänar 
. På väg tillbaka till jobbet fastnar jag i köerna…
Klockan är bara nio och jag fasar för resten av dagen…
