Annas familjeblogg

Vi är äntligen färdiga med garderoberna och omflytten av kläder på övervåningen. Nu börjar det fantastiskt roliga (?) arbetet med att tömma förrådet på bottenvåningen och försöka få plats med de sakerna i en hälften så stor klädkammare… Jag tror det får bli en sväng eller två till tippen. Vi har levt lite efter devisen, “finns det utrymme kan man spara” och det funkar inte i längden direkt.

I går har I med sig dagiskompisen Lucas hem för första gången. Nu ska jag ta med kompisar hem varje dag. Inte en enda konflikt varken mellan barnen eller mig och barnen på hela eftermiddagen och kvällen. Härligt! Alla fyra (lilla E fick också vara med) lekte jättebra – bra mycket bättre än våra brukar göra efter dagis.

Eftersom hösten officiellt började idag (inofficiellt började den för mig igår när jag var tvungen att sätta på värmen i bilen för att inte hacka tänder) ska jag på bio med Lollo. Ska bli så skönt att sjunka ner i en film i biomörkret och slappa lite.

Det blir mycket inlägg om lilla E just nu men jag upphör inte att förvånas över hur mycket humör och vilja den tjejen har. Hon är långt före sina syskon i samma ålder – på både gott och ont.

I morse skulle jag hämta kläder till henne, då springer hon före mig till byrån och skriker ”sälv”. Jag lyckas lirka in ett par jeans i händerna på henne istället för de shorts hon tar tag i, och sedan plockar hon fram en tröja. Men samtidigt kommer E1 gåendes med en klänning (jag fick förhandla med henne om att inte ta på sig den rosa kalasklänningen med paljetter till dagis…). Då kommer lilla E på att storasysters klänningar är mycket finare/roligare (who knows?) och springer till den garderoben istället. När jag sedan försöker tala med henne om att hon också har massor av klänningar, skriker hon rätt ut och faller sedan ihop i en ilsken hög på golvet. Vad jag än säger vägrar hon sedan att ta reson. Till slut går jag in till henne och hämtar en klänning, lägger den bredvid henne och går ut. Så småningom kommer hon traskandes men den i händerna och går motvilligt med på att ta på sig den.

Vad har jag gjort som fått sådana klädmedvetna och viljestarka tjejer? Båda egenskaperna är ju bra och roliga men måste de komma redan i tvåårsåldern? Och hur dyrt kommer inte tonårsklädkontot att blir om vi redan har såna här duster? Pust!