Idag vid sängdags:
I: Mamma, jag är kär i C. (notera: ny tjej…)
Jag: Vad roligt I! Tycker du mycket om henne?
I: Ja, jag ska gifta mig med C!
Jag: Mysigt, får jag komma då?
I. Nej, du får titta på TV! (lägg märke till influenserna av kronprinsessbröllopet…)
Jag: Va? Får inte jag vara med?
I: Nej, du får titta på TV.
Jag: Men jag vill ju vara med när du gifter dig.
I: Du får vara med, du får sitta på en stol och sjunga.
Jag. Vad ska jag sjunga då?
I: bla bla bla…
Helgen var späckad med härligt kaos, kalas och lek. Lördagen tillbringades mest med att förbereda inför kalaset, tårtan gjordes med stor inlevelse. Alla de fyra stora fick garnera med gelehallon och strössel. När lilla E fick sina gelehallon och vi sade åt henne att lägga dem på tårtan säger hon bestämt “Nej! Munnen!” och stoppar raskt in dem 🙂
Vid tretiden kom kalasgästerna och det blev fullt ös, åtta barn (varav 6 under fyra år) och 14 vuxna. Tårtljuset blåstes ut under stort allvar och ganska många försök – det är inte lätt att blåsa – men till slut gick det. Många roliga presenter kom också, bl a en husvagn (!) till bobbycar. Mycket populärt!
På kvällen blev det lugnare och lite vuxenmiddag när farfar och kerstin stannade. Trevligt att hinna prata lite utan barn också -som för övrigt somnade ovaggade
.
Som vanligt kunde jag inte välja bland alla bilder…
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Igår var jag och P på hockeyderbyt AIK-Djurgården. Dock var jag där med jobbet så vi satt inte ihop. När det blev 5-2 till AIK ringde P och sa att vi skulle gå vilket vi gjorde, och var och en för sig hamnade vi mitt i de värsta kravallerna. Det haglade stenar, käppar, stolar(!), och växter. Det såg ut som en krigszon med kravallpolis överallt. P fick tvärvända och ta skydd i ett garage när en massa huliganer kom stormande mot honom och jag slängde mig in i en kiosk för att ta skydd när det haglade käppar och stenar. Jag har nog aldrig varit så rädd. Jag ville bara bort därifrån. Vilka rötägg det finns. Några hundra som förstör för oss alla andra som bara vill kolla hockey. Mitt under matchen försvann ett 70-tal från varje klack som möttes i korridoren bakom läktarna för att slåss. Helt sjukt! Tänk om vi haft I med oss. En fyraåring mitt i allt det där. Jag tänker inte gå på ett derby igen! Det är helt enkelt inte värt risken…
Igår firade vi lilla E lite lagom. P kunde inte komma ifrån ett möte så jag och barnen hyrde in Markus och åkte till Max och åt hamburgare och glass. Tack vare Markus blev det en väldigt mysig stund som vi alla tyckte var rolig – hoppborgen och rutschkanan var nog ändå populärast.
Idag kom mormor, morfar, morbror P och kusinerna -stor lycka! Det blev middag, popcorn och mysstund i soffan innan de tre stora kusinerna kraschade tillsammans i I & Es rum. Än så länge sover dock de små i varsina rum, jag kan bara ana det kaos av fnitter och skratt det kommer bli när de är stora nog att dela rum.
I morgon blir det kalas med barn och vuxna, så nu ska jag gå och lägga ihop tårtan och blåsa ballonger.
 |
 |
 |
 |
Hipp Hurra för vår lilla E idag! Godingen blir 2 år! Men till skillnad från när I & E fyller år kan jag faktiskt inte säga att tiden går så fort och hon har blivit så stor – för hur stor hon än är och blir kommer hon ju alltid vara vår älskade lilla minsting.
Hon är fortfarande (bara lite mer) en mycket bestämd dam i sin prime av 2-årstrots, som försöker styra alla. Går det inte med skratt och en bön ”snääälla”, tar hon gärna till hårdhandskarna – både mot oss och sina syskon. Hon är expert på att se otroligt söt ut trots att underläppen är utskjuten och mungiporna pekar nedåt. Att kunna allt som syskonen kan (och gärna lite mer), att göra saker hon vet hon inte får (och titta på oss och le lite…), att vara arg och sur men skina upp som en sol så fort hon får sin vilja igenom, det är hennes melodi. Lika mycket skäll som hon har fått senaste året vet jag inte om vi kommer upp i med I & E tillsammans hittills. Hon får oss att uppgivet titta på varandra och sucka och skaka på huvudet – men hon får oss också att skratta och le massor. Hon har ett underbart humör (argaste arg till gladaste glad på två sekunder), hon älskar att kramas, pussas och sitta i knät (hon vet också effektivaste sätten att knuffa sina syskon ur mammas och pappas knä för att själv ta platsen).
Men mest av allt är hon bara helt fantastisk! Grattis lilla trollunge!
Att det ska vara så infernaliskt svårt att komma igång och jobba på mornarna. Jag har massor att göra och eftersom jag var hemma med lilla E igår fick jag inte ens hälften på min dagsverkes-lista avklarat. Så idag var jag här redan lite efter sex för att beta av en massa. men nu har det gått snart 40 min och jag har knappt startat. Varför har man så svårt att komma igång? För när jag väl tar tag i det så är jag faktistk rätt effektiv – men det är ju väldig slöseri med tid (och sömn) att vara här tidigt och så ändå inte göra något. Grr
Jag sitter vid köksbordet och jobbar hemma, lilla E sover, jätthostig och förkyld men trots det ganska glad. Lika glada var dock inte P och jag inatt när hon höll oss mer vakna än vi fick sova… Men hon verkade inte tycka livet var så jobbigt där hon låg mellan oss och tog mer plats än hennes två år ger henne laglig rätt till 
.
Undrar om det var starten för Vabben med stort V? Vi har ändå varit förskonade sedan mars så jag ska inte klaga. Hoppas bara att de andra två håller sig friska så de inte går i omgångar.
Helgen som gick var fantastiskt skön. För första gången sedan någon gång i juni var vi hemma samtidigt utan några egentliga planer (förutom en mycket trevlig middag hos några dagisföräldrar). Vi hann med massor, barnen härjade runt och det var lite lagom Svensson-idyll över hela helgen. Precis vad man behöver ibland.
Ikväll ska jag gå på gymmet för andra gången sedan jag skaffade gymkort i lördags. Har gett mig den på att det här kortet inte ska bli lika dyrt per träningstillfälle som mina andra har blivt. Rekordet är nog när jag hade kort på Friskis och Svettis inne i stan och varje pass kostade 1600 kr… Jag gick nämligen bara två gånger på ett helt år…
Direkt efter dagis åkte jag och barnen iväg för att klippa stora E, vilket var välbehövligt. Däremot förhandlade vi innan om längden på det som skulle klippas. E ska ha låååångt hår och det får man inte genom att klippa. Efter att jag försäkrat henne om att håret växer bättre om det klipps ibland gick hon med på 1,5 cm (stämmer det verkligen att det växer bättre?). I & lilla E lekte glatt under tiden och det var lugnt och skönt.
 |
 |
 |
 |
Kvällen fortsatte i samma anda – knappt ett enda utbrott- Vi hade det jättemysigt. Nu sitter jag i soffan och växlar mellan valet av soffa till valet till riksdagen. Känns som om fokuset är betydligt högre på soffan så vi får nog ta ett beslut snart så att jag kan koncentrera mig på de lite större frågorna igen .
