Det blir mycket inlägg om lilla E just nu men jag upphör inte att förvånas över hur mycket humör och vilja den tjejen har. Hon är långt före sina syskon i samma ålder – på både gott och ont.

I morse skulle jag hämta kläder till henne, då springer hon före mig till byrån och skriker ”sälv”. Jag lyckas lirka in ett par jeans i händerna på henne istället för de shorts hon tar tag i, och sedan plockar hon fram en tröja. Men samtidigt kommer E1 gåendes med en klänning (jag fick förhandla med henne om att inte ta på sig den rosa kalasklänningen med paljetter till dagis…). Då kommer lilla E på att storasysters klänningar är mycket finare/roligare (who knows?) och springer till den garderoben istället. När jag sedan försöker tala med henne om att hon också har massor av klänningar, skriker hon rätt ut och faller sedan ihop i en ilsken hög på golvet. Vad jag än säger vägrar hon sedan att ta reson. Till slut går jag in till henne och hämtar en klänning, lägger den bredvid henne och går ut. Så småningom kommer hon traskandes men den i händerna och går motvilligt med på att ta på sig den.

Vad har jag gjort som fått sådana klädmedvetna och viljestarka tjejer? Båda egenskaperna är ju bra och roliga men måste de komma redan i tvåårsåldern? Och hur dyrt kommer inte tonårsklädkontot att blir om vi redan har såna här duster? Pust!