Idag när vi satt och åt lunch i foodcourten i gallerian vid jobbet hamnade vi på ett bord längst ut mot affärsgången, dvs där alla går fram och tillbaka. Vi satt i mitten av ett långbord och längs ut mot gången satt en kille, också från Tele2. Han har några bröd på sin tallrik.

Samtidigt kommer en kvinna i 35-årsålderna gåendes med en barnvagn med en ca 2-åring i som är lite ledsen. Helt plötsligt böjer sig kvinnan fram och tar ett bröd från killens bricka, samtidigt som hon på engelska säger “det är okay om jag tar ett bröd va?” Både vi och killen blir helt paff och vi sitter bara och gapar och killen får knappt fram ett ord. Då lägger hon till “ja, det är ju till babyn, hon är så ledsen”. Killen mumlar något om “visst, okay” och kvinnan går. Och där sitter vi sedan med hakan nere vid knäna. Gör man så?

Nu är frågan om det bara vara en kulturkrock och att det i kvinnans hemland skulle varit okej, “det var ju till babyn”, eller om hon helt enkelt är riktigt fräck. Jag hade aldrig kunnat med – men så är jag ju också en torr svensk, eller?