Man kan säga vad man vill om att vi har mycket kvar att göra för att Sverige och svenskarna ska bli mer miljövänliga. Men jag tycker ändå att vi är en riktigt bra bit på väg.
I morse till exempel utanför Ellens dagis var det en bil som stod på tomgång och ingen satt i. Precis när jag passerar bilen kommer den kvinnliga föraren ut från dagis och börjar genast be om ursäkt för att bilen stod på tomgång men att den knappt hade startat på morgonen och hon var rädd att den inte skulle starta igen om hon hade stängt av den. Och jag hade inte ens tittat på henne (så hon kunde knappast kännt sig utpekad).
Förmodligen hade hon själv dåligt samvete för att hon lät bilen stå. Det kan jag verkligen känna igen mig i. Varje gång jag använder torktumlaren, låter vattnet rinna för länge i köket eller badrummet, slänger något som jag egentligen skulle kunna återvinna (och då har vi ändå 5 olika insamlingslådor i tvättstugan) m m så tycker jag att jag är en dålig person, och ändå är ingen annan där och kan se vad jag gör.
Så bara det att vi tänker på det är ju ett steg i rätt riktning – sedan ska man agera på tänket också… Såg på Bolibompa igår (man lär sig mycket bra där!) att om alla svenska hushåll bytte en (!) vanlig glödlampa mot en energilampa så sparar vi lika mycket energi som 35 000 hushåll gör av med! Så enkelt – och det gör så mycket!
Jag håller helt med.
På dagis slängde jag ett tomt smörpaket i soporna i tisdags. Har fortfarande dåligt samvete.