Vilket antiklimax!
Jag var orolig för att bussen till flygplatsen skulle fastna i den kaostrafik som varit i Sthlm i veckan. Att mitt flyg skulle bli inställt föll mig liksom aldrig in. Men det blev det! “snyft”
Jag som så hade sett fram emot den här helgen. Att få träffa Frida, alldeles ensam, att gå på stan, gå ut och äta, mysa.
Men nu sitter jag istället på bussen på väg hem. Och äter upp jättepåsen med lösgodis som Frida skulle få. Jag tycker så synd om mig själv 🙁
Skavsta är normalt en extremt tråkig flygplats. Men inte när den är proppfull med folk som inte kommer någon vart. Det är nämligen dimma och för tillfället varken startar eller landar några flyg här. Vårens intåg med plusgrader kunde inte kommit mindre lämpligt. Återstå att se om jag kommer någonstans mer än tur och retur Sthlm idag …
När P gick upp för att åka till jobbet i morse var vi rörande överens om att vi nog haft den värsta natten på väldigt, väldigt länge.
Lilla E vaknade till vid 23.30-snåret första gången, sedan vaknade hon med jämna och tätare intervall (sista 1½ timmen varje kvart) fram till tre då hon bestämde sig för att hon inte ville sova med. Trots många och långa försök somnade hon inte ens om hos oss förrän vid 4.30 ung. Då vaknade stora E en kvart senare, helt förstörd. Vilket också hennes föräldrar var vid det laget…
I däremot, som vi pratade med igår och sa att om han kommer in till oss i natt så följer vi honom till hans säng och lägger oss med honom där (till skillnad från nästan varje natt senaste halvåret när han somnat om hos oss), han kom inte alls under hela natten – för första gången på 1 månad. Skönt, men det hade ju liksom inte spelat någon roll.
Men jag lider inte så för om bara några timmar ska jag sätta mig på bussen in till stan, för att ta bussen till flygplatsen för att sedan ta flyget till – HAMBURG och Frida som bor där. En tjejhelg till, bara hon och jag – Gud, vad jag är bortskämd 
Idag skulle både I och E till varje pris ha lilla Es pyjamasar på sig. Att de ens fick på sig dem, som till och med börjar bli korta till lilla E är otroligt. De såg sanslöst roliga ut 
. Speciellt E hade svårigheter att röra sig, men sova i dem skulle de…
Lilla E var hemma med pappa idag medan I & E gick till dagis. I ville inte alls, han var jättearg för att han skulle gå – ända tills han klev in på dagis – då sken han som en sol och hade inte ens tid att säga hejdå. Skönt när det går åt det hållet.
P och E hade en skön förmiddag hemma. Jag var riktigt avis på all egentid de fick ihop, det är så sällan man är hemma och bara har ett barn att gosa med och bry sig om. I alla fall blev fristen kort även för P eftersom dagis ringde vid 13.30 och sade att I var sjuk. Pust och stön! P knatade dit och hämtade hem båda (lika smidigt det)
När de sedan kom hem spelade I hockey på gatan som en vilde och har sedan varit precis som vanligt – så mycket var det med hans sjukdom (det kan ju ha spelat in att han vaknade lite efter fem idag). Men det kan ju inte vara lätt att vara dagispersonal heller och avgöra vad som är sjukdom och vad som är trötthet.
Jag är i alla fall trött så det räcker och blir över efter att också ha varit vaken sedan 5…
På dagis idag skulle det vara pyjamasparty och när E insåg att hon skulle missa det var det som om hela världen rämnade runt omkring henne. Så vi ordnade party hemma istället, fast utan pyjamas. Popcorn, ballonger och film så var lyckan gjord .
Men annars hade de båda kunnat gå till förskolan idag utan problem. Mer aktiva sjuka barn än de två har jag svårt att tro finns. De har varit högt och lågt, överallt. Man kan säga att de varit en handfull…
Lilla E har inte haft så många glada stunder idag, men några av dem tillbringade hon utklädd. Hon är så söt när hon kommer dragande med saker man ska sätta på henne, utklädningskläder, eller badkläder (idag var det dubbla badbyxor), skor, ytterkläder – och sedan tycker hon att hon blir så fin!
Jag hade uppfostrande samtal med barnen om skrivbordsincidenten
Jag frågar vem som tog ner pennorna och ritade. E svarar “Ingen”. Jo, säger jag, någon är det ju. Vem var det som tog ner pennorna och ritade. Ingen, blir svaret igen. Nähä, säger jag och väntar lite för att se om hon börjar prata då (känt förhörstrick… :-)).
Mycket riktigt kommer det då: “Det var ingen som plockade ner pennorna och ritade, för jag plockade ner pennorna och I ritade!”
Ha ha ha – med andra ord – det var ju faktiskt ingen som gjorde både ock, utan två som gjorde en sak var
Lilla E är inte sig själv idag, vilket jag verkligen fick bekräftat när hon somnade i mitt knä i soffan nu på förmiddagen. Jag ville inte gärna röra mig för mycket eftersom hon definitivt behövde sova och jag inte fått henne att somna i sängen tidigare. Men I & E lekte glatt tillsammans och jag hörde att det var inne i vårt sovrum men eftersom jag visste att jag ställt undan alla pennor högst upp på högsta hyllan var jag inte orolig.
Det borde jag varit!
Busungarna har klättrat upp på skrivbordsstolen, ställt sig på skrivbordet och sedan sträckt sig upp för att nå skålen med pennor (bl a tusch). Och givetvis ritat på allt de kom åt på skrivbordet, inkl själva skrivbordet.
Vad är det de inte förstår? Vad är det som inte går in när vi gång på gång måste förklara detta för dem. Jag blir helt matt. Vad ska jag säga så att de förstår? Tur att vi vet att aceton funkar sedan alla de andra gångerna…
