Annas familjeblogg

På dagis idag skulle det vara pyjamasparty och när E insåg att hon skulle missa det var det som om hela världen rämnade runt omkring henne. Så vi ordnade party hemma istället, fast utan pyjamas. Popcorn, ballonger och film så var lyckan gjord .

Men annars hade de båda kunnat gå till förskolan idag utan problem. Mer aktiva sjuka barn än de två har jag svårt att tro finns. De har varit högt och lågt, överallt. Man kan säga att de varit en handfull…

Lilla E har inte haft så många glada stunder idag, men några av dem tillbringade hon utklädd. Hon är så söt när hon kommer dragande med saker man ska sätta på henne, utklädningskläder, eller badkläder (idag var det dubbla badbyxor), skor, ytterkläder – och sedan tycker hon att hon blir så fin!

Jag hade uppfostrande samtal med barnen om skrivbordsincidenten

Jag frågar vem som tog ner pennorna och ritade. E svarar “Ingen”. Jo, säger jag, någon är det ju. Vem var det som tog ner pennorna och ritade. Ingen, blir svaret igen. Nähä, säger jag och väntar lite för att se om hon börjar prata då (känt förhörstrick… :-)).

Mycket riktigt kommer det då: “Det var ingen som plockade ner pennorna och ritade, för jag plockade ner pennorna och I ritade!”

Ha ha ha – med andra ord – det var ju faktiskt ingen som gjorde både ock, utan två som gjorde en sak var

Lilla E är inte sig själv idag, vilket jag verkligen fick bekräftat när hon somnade i mitt knä i soffan nu på förmiddagen. Jag ville inte gärna röra mig för mycket eftersom hon definitivt behövde sova och jag inte fått henne att somna i sängen tidigare. Men I & E lekte glatt tillsammans och jag hörde att det var inne i vårt sovrum men eftersom jag visste att jag ställt undan alla pennor högst upp på högsta hyllan var jag inte orolig.

Det borde jag varit!

Busungarna har klättrat upp på skrivbordsstolen, ställt sig på skrivbordet och sedan sträckt sig upp för att nå skålen med pennor (bl a tusch). Och givetvis ritat på allt de kom åt på skrivbordet, inkl själva skrivbordet.

Vad är det de inte förstår? Vad är det som inte går in när vi gång på gång måste förklara detta för dem. Jag blir helt matt. Vad ska jag säga så att de förstår? Tur att vi vet att aceton funkar sedan alla de andra gångerna…

Jag är den förste att skriva under på att februari är en helt kass månad vad gäller sjuka barn. Jag är hemma och vabar alla tre för tredje gången på fyra veckor ,! 6 stycken öron – 4 öroninflammationer… I har klarat sig ifrån det men är hostig och rosslig, precis som de andra två. Men jag känner mig ibland lurad på om de verkligen är sjuka. Igår klättrade de bitvis på väggarna och var hur pigga som helst, då undrar man vad man gör hemma egentligen.

Jag hade ställt in mig på en mysig dag hemma med lilla E, natten till måndag inser jag att stora E inte heller kan gå och på måndag morgon är det bara att låta I vara hemma också. Pust, tre sjuka barn är ingen önskedröm för mig.

De fick för första gången hyra film – stor lycka! E valde Barbie (nähä!) och I valde en tecknad film som heter Vilddjuren (surprise!). När det väl kom till kritan ville ingen av dem se Barbie .

Sedan pysslade vi massor, så det var en rätt mysig dag ändå!