Lilla E är inte sig själv idag, vilket jag verkligen fick bekräftat när hon somnade i mitt knä i soffan nu på förmiddagen. Jag ville inte gärna röra mig för mycket eftersom hon definitivt behövde sova och jag inte fått henne att somna i sängen tidigare. Men I & E lekte glatt tillsammans och jag hörde att det var inne i vårt sovrum men eftersom jag visste att jag ställt undan alla pennor högst upp på högsta hyllan var jag inte orolig.
Det borde jag varit!
Busungarna har klättrat upp på skrivbordsstolen, ställt sig på skrivbordet och sedan sträckt sig upp för att nå skålen med pennor (bl a tusch). Och givetvis ritat på allt de kom åt på skrivbordet, inkl själva skrivbordet.
Vad är det de inte förstår? Vad är det som inte går in när vi gång på gång måste förklara detta för dem. Jag blir helt matt. Vad ska jag säga så att de förstår? Tur att vi vet att aceton funkar sedan alla de andra gångerna…
