Vi har ett tag funderat över om I kanske ser dåligt. Han springer in i möbler, väggar, ramlar helt pladask på släta golv, missar öppna dörrar mm. Och eftersom det var precis vad jag gjorde när jag var liten och det visade sig att jag var typ halvblind men bara blev beskylld för att vara klumpig 
tänkte vi att vi inte skulle göra samma misstag.
Därför har tog P med sig I till en barn-optiker idag. (hetter ngt mycket konstigt som jag inte kommer ihåg). Men I såg som en fyraåring – helt klockrent! Men det är ju bättre att vara förutseende. Nu kan vi ju med gott samvete låta honom springa in i dörrkarmar tills armar, ben och hjärna lärt sig samarbeta!
