Igår kväll var vi som sagt på bio, men eftersom Acki och Mia tog barnen redan vid 17-tiden fick vi dessutom lite kvalitetstid innan då vi hann strosa i affärer och äta lite i lugn och ro. Mycket mysigt!
Sedan var det alltså dags för bio. Vi såg 2012 och som en kompis sagt innan så är det katastroffilmernas katastroffilm big time. Hela världen går under och som vanligt är det en person som upptäcker allt, en hjälte etc. Men jag gillar sådana filmer, jag blir underhåller och det är därför jag går på bio.
Men skillnaden igår var att jag långa stunder inte blev underhållen och det har enbart med mina barn och mina känslor för dem att göra. Jag mådde fysiskt illa när jag såg barn gå under och människor fara illa. Och det beror bara på att jag hela tiden tänker mig in i situationen och hur jag skulle känna och tänka om det hände mig och min familj. Usch!
Jag var färdig att gå ut därifrån några gånger. Och då pratar vi ändå en äkta amerikansk action, som alla har ett förutbestämt och ganska lättuträknat slut. jag undrar hur jag ska reagera när jag ser en film med lite mer djup…
