Så var det dags! Våra barn har fått fritidsaktiviteter. Och de har valt helt själva.
I har börjat hockeyskola och även om de första 20 minuterna gick sådär så slutade i alla fall träningen i dur. Till Ps stora sorg vara han inte med om sin sons första träning någonsin eftersom vi var på hotell men farfar tog med honom upp. Det började med att I ramlade på isen och sedan ville han inte var med (det är lite jobbigt när man ska vara bäst och inte är det :-). Efter lite lirkande och stöttning från en 12-årig hjälptränare gick det sedan jättebra och I pratade redan om nästa träning efter en timme. Få se om det håller i sig men roligt är det.
E har blivit ”balettdanserska”. Hon har länge pratat om att hon vill börja balettskola och som tur är hittade jag en dansklass där de kör allt från show, jazz till balett. Och som hon dansade. Hon störtade in på lektionen och brydde sig inte ett smack om P och syskonen som stod utanför och tittade på. Hon sken som en sol. Kul – för varken hennes far eller mor är kanske så kända för sina dans-moves direkt…
Va kul att de tycker att det är så roligt på sina resp aktiviteter! De har hamnat rätt liksom. För W är det minst lika viktigt VAD man har på sig som själva dansen, de första året brydde hon sig inte alls om det.