Annas familjeblogg

P har varit och fiskat med sina jobbarkompisar i helgen så jag var mol allena med barnen. Tur för mig var att Rosel och barnen också var övergivna av make/far eftersom han var på konferens så hon kom hit redan vid lördag lunch och stannade till idag på eftermiddagen. Supermysigt! Barnen lekte toppenbra som vanligt och vi hade en härlig helg.

Vi gjorde ett tappert försökt att lura barnen så att vi skulle få en längre morgon (pga tidsomställningen) men det enda som hände var att vi hade trötta barn vakna en timme senare igår kväll och en timma tidigare idag 🙂 Men vi hann med en twilight-film (för åttiotolfte gången:-), vin och en hel del snack på kvällen i alla fall.

När P kom hem var vi lite duktiga och körde en försenad höströjning i trädgården. Studsmattan plockades in och utemöblerna hamnade under tak – så nu kan snön komma…

På lördagsmorgonen hade jag och barnen lite Halloween-pyssel. Jag tror jag tyckte det var minst lika roligt som de gjorde . Och i år, till skillnad från i fjol, såg vår pumpa i alla fall inte ut som den gapskrattade.

Att andas är ju något man gör av bara farten och ingenting man tänker på. Men vad tydligt det blir att det liksom är något ganska viktigt när det blir lite svårare att andas. Lilla E är förkyld och inatt har hon haft jättejobbigt med astman. Det har bara väst och pipit när hon andats men det verkar ändå som om vi led mer än vad hon gjorde. Hon var mest nöjd över att få sova i våra sängar – och eftersom hon vaknade rätt ofta blev hon lika glad varje gång hon upptäckte att det var hos oss hon var .

I morse åkte jag till doktorn med henne så hon fick både tabletter och inhalera medicin. Nu är hon mycket bättre men fortfarande andfådd men det känns mycket bättre för mig som slipper lyssna på hur jobbigt hon har det. Så medicinen var lika mycket till mamma som till lilla E.

Har försökt jobbar lite nu när hon somnat men vabbar man så ska man ju inte jobba så nu ska jag lägga mig på sängen och läsa lite istället. Lovely!

Nja, dagen blev inte så mycket bättre igår. Eftersom jag inte kunde få tag på P kunde jag inte med säkerhet veta att han skulle hinna hem efter sitt möte för att hämta så efter en dag där problemen hopade sig även på jobbet slängde jag mig på bussen för att hämta. När jag sitter där med 15 minuter kvar hem ringer P – som varit hemma i 1½ timmar!!! – och undrar varför min bil var hemma.

Jag morrar fram svaret varpå han säger att han ska kolla bilen och lägger på. Fem minuter senare ringer han och säger (läs nu noga för ni kan ju gissa min reaktion) “Nu startar den gumman, man får ju stampa lite på gasen också…” Argh! Grr! Morr!

Att jag inte smällde till min medpassagerare på bussen just då är ett under. Kommer i alla fall hem och då inser både P och jag att vi missat att värmesnubbarna skulle komma och byta elmätare idag – så nu måste vi jaga rätt på dem också.

Dagen slutade i alla fall i dur med att Es dans gick galant och hon var strålande lycklig (till de sista fem minuterna när de skulle leka med ballonger och det fanns 4 orange och 11 rosa – och hon fick en orange ).

Jag hade tid för bilbesiktning idag kl 8.30. Igår bytte vi lampa (med stort besvär eftersom macken gav mig fel lampa först…) och allt var klart. I morse när jag ska köra barnen till dagis startar inte bilen!!! Skit!

Och det verkar inte vara ngt lätt åtgärdat som batteri eller så. Nejdå, den stora “check-engine “-lampan lyser. Och för mig som vet nada om bilar signalerar en sådan lampa FARA.

Så nu sitter jag på bussen på väg till jobbet med en straffavgift från bilprovningen att vänta. Och P har glömt mobilen hemma så jag kan inte ringa och vara arg på honom heller. Inte för att det är hans fel men för att det hade känts bättre att få skälla på någon 🙂

Det ironiska är att P så sent som i morse sa att en Toyota Yaris kanske är en bra extrabil men att jag ska köra slut på min först “till den inte startar länge”. Ha! Jag vill ha min Nissan, jag gillar min allra första egna bil!

Nu har jag äntligen kommit mig för att gå igenom alla härliga kort S skickade från helgen när de var här på trevligt besök. Ett urval av bilderna kommer här.

Fick världens toklåsningen i ryggen i går och insåg idag när jag kom till jobbet att jag inte skulle klarar dagen, så jag ringer en Naprapat. Perfekt, de fanns en här i Kista och de hade tid redan kl 10. Jag travar iväg men hittar inte stället, ringer till slut tillbaka till dem och då säger hon oj och förlåt, men vi finns i Sollentuna nu… Grr, så då fick jag springa tillbaka till jobbet för att hämta bilnyckeln och sedan gasa iväg till deras nya mottagning istället. Som om jag hade tid för det…

Väl där upptäckte naprapaten att låsningen kanske var mitt minsa bekymmer och valde att ge sig på mina muskleknutor (som jag valt att ignorera). Aj, vad ont jag fick!

Så nu sitter jag här på jobbet och även om låsningen är lite, lite bättre har jag ont på helt andra ställen än innan. Och med en ny bokning till nästa vecka – hur kan man frivilligt utsätta sig för misshandel?

Sitter på tåget och jobbar på väg upp från Göteborg. Sex timmar tåg för ett fem timmars möte. Det kan ju kännas lite onödigt men det är ju rätt jobbigt att sitta i ett telefonmöte i fem timmar också, så ibland får man åka ner istället. Men det blir mycket tåg på en dag. Man blir ju helt slut – av att bara sitta still. Baklänges på ett X2000 är inte heller min melodi direkt, urk.

Men nu är jag snart hemma! Längtar efter mysbrallor och TV-soffan.