Att andas är ju något man gör av bara farten och ingenting man tänker på. Men vad tydligt det blir att det liksom är något ganska viktigt när det blir lite svårare att andas. Lilla E är förkyld och inatt har hon haft jättejobbigt med astman. Det har bara väst och pipit när hon andats men det verkar ändå som om vi led mer än vad hon gjorde. Hon var mest nöjd över att få sova i våra sängar – och eftersom hon vaknade rätt ofta blev hon lika glad varje gång hon upptäckte att det var hos oss hon var smiley.

I morse åkte jag till doktorn med henne så hon fick både tabletter och inhalera medicin. Nu är hon mycket bättre men fortfarande andfådd men det känns mycket bättre för mig som slipper lyssna på hur jobbigt hon har det. Så medicinen var lika mycket till mamma som till lilla E.

Har försökt jobbar lite nu när hon somnat men vabbar man så ska man ju inte jobba så nu ska jag lägga mig på sängen och läsa lite istället. Lovely!