Annas familjeblogg

Att andas är ju något man gör av bara farten och ingenting man tänker på. Men vad tydligt det blir att det liksom är något ganska viktigt när det blir lite svårare att andas. Lilla E är förkyld och inatt har hon haft jättejobbigt med astman. Det har bara väst och pipit när hon andats men det verkar ändå som om vi led mer än vad hon gjorde. Hon var mest nöjd över att få sova i våra sängar – och eftersom hon vaknade rätt ofta blev hon lika glad varje gång hon upptäckte att det var hos oss hon var .

I morse åkte jag till doktorn med henne så hon fick både tabletter och inhalera medicin. Nu är hon mycket bättre men fortfarande andfådd men det känns mycket bättre för mig som slipper lyssna på hur jobbigt hon har det. Så medicinen var lika mycket till mamma som till lilla E.

Har försökt jobbar lite nu när hon somnat men vabbar man så ska man ju inte jobba så nu ska jag lägga mig på sängen och läsa lite istället. Lovely!

Nja, dagen blev inte så mycket bättre igår. Eftersom jag inte kunde få tag på P kunde jag inte med säkerhet veta att han skulle hinna hem efter sitt möte för att hämta så efter en dag där problemen hopade sig även på jobbet slängde jag mig på bussen för att hämta. När jag sitter där med 15 minuter kvar hem ringer P – som varit hemma i 1½ timmar!!! – och undrar varför min bil var hemma.

Jag morrar fram svaret varpå han säger att han ska kolla bilen och lägger på. Fem minuter senare ringer han och säger (läs nu noga för ni kan ju gissa min reaktion) “Nu startar den gumman, man får ju stampa lite på gasen också…” Argh! Grr! Morr!

Att jag inte smällde till min medpassagerare på bussen just då är ett under. Kommer i alla fall hem och då inser både P och jag att vi missat att värmesnubbarna skulle komma och byta elmätare idag – så nu måste vi jaga rätt på dem också.

Dagen slutade i alla fall i dur med att Es dans gick galant och hon var strålande lycklig (till de sista fem minuterna när de skulle leka med ballonger och det fanns 4 orange och 11 rosa – och hon fick en orange ).