Efter Erika och Niklas åkte vi vidare till min bror med familj. Det var fem trötta barn som träffades och lekte, de hade kul – på bekostnad av föräldrarnas sinnesro och hörsel. Phu! Vi vare mycket nöjda när vi fått dem i säng och i lugn och ro kunde äta våra räkor och faktiskt hinna umgås lite. Och eftersom morgonen i de tre 3-åringarnas värld började strax innan sex i morse var det en lika intensiv morgon. Men som vanligt är det med sorg kusinerna säger hejdå till varandra. Så himla tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra. (Barnen var aldrig stilla på samma plats så länge att jag han få ett enda bra kort på allihop, så nedanstående kort får symbolisera kaoset 
)
På hemresan stannade vi till hos Peters sommarfamilj från barndomens sommarlov på Torsö. De bor numera utanför Lidköping. Vi fikade och pratade, roligt att ses igen, det var ett par år sedan sist. I & E lät sig gärna imponeras av både hunden och den otroligt ofantligt stora skördemaskinen de hade på gården.
 |
 |
 |
 |
 |
