Annas familjeblogg

Efter Erika och Niklas åkte vi vidare till min bror med familj. Det var fem trötta barn som träffades och lekte, de hade kul – på bekostnad av föräldrarnas sinnesro och hörsel. Phu! Vi vare mycket nöjda när vi fått dem i säng och i lugn och ro kunde äta våra räkor och faktiskt hinna umgås lite. Och eftersom morgonen i de tre 3-åringarnas värld började strax innan sex i morse var det en lika intensiv morgon. Men som vanligt är det med sorg kusinerna säger hejdå till varandra. Så himla tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra. (Barnen var aldrig stilla på samma plats så länge att jag han få ett enda bra kort på allihop, så nedanstående kort får symbolisera kaoset )

På hemresan stannade vi till hos Peters sommarfamilj från barndomens sommarlov på Torsö. De bor numera utanför Lidköping. Vi fikade och pratade, roligt att ses igen, det var ett par år sedan sist. I & E lät sig gärna imponeras av både hunden och den otroligt ofantligt stora skördemaskinen de hade på gården.

Jag vet inte vem som var gladast av mig eller barnen när det äntligen klarnade upp så vi kunde dundra ner till bryggan för att meta kräftor.(Jag är mäkta avis på Erika som bor så underbart vackert i nybyggt hus precis vid havet och bara har 2 minuter ner till salta bad, krabbmete och båtbrygga.)

I alla fall, för att ens kunna fånga några krabbor var vi först tvungna att fiska upp blåmusslor att agna klädnyporna med. Det betyder bad, i snålblåst. Men Niklas var tapper och hoppade i, sedan ville det ena barnet efter det andra också bada så då fick jag en ursäkt för att få bada saltvatten även i år. I hoppade i vattnet och kom upp lika snabbt igen. E var däremot en riktig badbaddare och ville aldrig gå upp.

Men sedan var det dags för krabbmete. Och jag hade såå kul! Barnen tyckte också det var spännande och roligt (som tur var för hur ska jag annars kunna ursäkta mig nästa år när jag vill ligga på mage på bryggan och meta krabbor). Vi avslutade med sedvanligt krabbrace på bryggan – och som vanligt hittade vi en vilsen krabba långt efter att de andra hittat tillbaka till vattnet. Skönt att inget förändrats sedan jag var liten! Har jag sagt att jag älskar Västkusten?

Ösregn, hällregn, störtskurar – konstant ett drygt dygn. Men tappra som vi är gav vi oss ändå ut på en skärgårdspromenad (krabborna fick vänta), efter 5 minuter var alla dygnsura, men det har ju också sin charm. Vi avslutade vår utflykt med konditoribesök. Mysigt!

Sedan hängde vi mest, åkte och super-rea-shoppade lite på Freeport i Kungsbacka, myste i soffan och pratade.