Annas familjeblogg

Nu har P och jag äntligen tagit lite beslut angåenda vårt nya liv som börjar i januari. Nämligen hämtningar och lämningar på dagis.

Trots att I & E har gått på dagis i 1½ år har vi varit förskonade från hetsen att jobba och passa dagistider eftersom en av oss hela tiden varit föräldraledig med lilla E. Men nu är det alltså dags för verkligheten att hinna ikapp oss, och vi börjar dessutom med hämtning/lämning på två ställen eftersom vi inte fått plats på samma dagis.

Men gud vad svårt det är att kombinera heltid med korta dagistider, framförallt när en av oss inte heller har flex och har 1 timmes resväg. Jag får stresspåslag bara av att tänka på det (och då väljer jag helt enkelt bort att tänka på vab). Men som vi sade igår, om alla andra klara av det är det väl klart att vi också kommer att göra det, frågan är bara på vilket sätt.

Ångest!

Igår kväll var vi som sagt på bio, men eftersom Acki och Mia tog barnen redan vid 17-tiden fick vi dessutom lite kvalitetstid innan då vi hann strosa i affärer och äta lite i lugn och ro. Mycket mysigt!

Sedan var det alltså dags för bio. Vi såg 2012 och som en kompis sagt innan så är det katastroffilmernas katastroffilm big time. Hela världen går under och som vanligt är det en person som upptäcker allt, en hjälte etc. Men jag gillar sådana filmer, jag blir underhåller och det är därför jag går på bio.

Men skillnaden igår var att jag långa stunder inte blev underhållen och det har enbart med mina barn och mina känslor för dem att göra. Jag mådde fysiskt illa när jag såg barn gå under och människor fara illa. Och det beror bara på att jag hela tiden tänker mig in i situationen och hur jag skulle känna och tänka om det hände mig och min familj. Usch!

Jag var färdig att gå ut därifrån några gånger. Och då pratar vi ändå en äkta amerikansk action, som alla har ett förutbestämt och ganska lättuträknat slut. jag undrar hur jag ska reagera när jag ser en film med lite mer djup…

Ellen sover, I & E sitter och ritar. Lugnet har lägrat sig för en stund. Skönt med lite vila även för en mamma. Och för en gångs skull har jag bestämt mig för att sitta i soffan med en bok. Härligt. Jag ska bara bara först..

Jag väntar egentligen på att det ska bli kväll. Då har våra snälla grannar nämligen erbjudit sig för att vara barnvakt så att P och jag ska få gå iväg på bio tillsammans. Senast vi var på bio ihop kan jag inte ens komma ihåg så det ska bli mysigt.

Värmen fungerar förresten igen så nu kan man njuta av att vara inomhus.

Brandvarnare är något som bara finns i ett hem. Man märker dem typ vart 5:e år när batterierna behöver bytas, däremellan är de liksom osynliga.

Vi har fyra brandvarnare, och har inte märkt något av några på länge. Men så igår gick plötsligt den igång som vi har i vårt inneförråd. Jag rusar dit – då tystnar den – luktar, tittar, drar ut extrafrysen och luktar bakom den (skälet till att vi har en brandvarnare där inne), kallar in grannen för att få en extra näsa. Men icke, det var falskt alarm. När P kommer hem har han en teori om att kylan har gjort att den fått en knäpp (vi har nästan ingen värme på där inne).

Senare på kvällen går den igång igen! Man blir ju lite nipprig, tänkt om det är något som jag inte ser/känner? Men efter mycket kollande kommer jag fram till att även denna gång var falsklarm. Fast nu plockar jag ut den och lägger den utanför förrådet för att den inte ska gå igång på natten. (Med lite ångest, tänk om det ändå är något som pyr därinne?)

Klockan sex i morse vaknar jag av att en brandvarnare piper av att den har slut på batteri. Aha! Det var därför den hade en knäpp, tänker jag, rusar ner och sliter ut batteriet – nöjd med att ha fått orsaken klarlagd. På väg upp i trappen möts jag av ett nytt pip. Men hallå! Vart kom det ifrån?

Jo det förstår ni, nu är det brandvarnaren i hallen uppe som har slut på batteri! Jag blir galen! Så från att inte ha hört något av någon av varnarna på evigheter så fick vi byta batteri på två. Men inget ont som inte har något gott med sig – nu har vi kollat batterierna i de andra också. Så nu är vi skyddade, i alla fall i det avseendet.

Häromdagen pratade vi om vad man gör om värmen plötsligt slutar fungera när det är vinter och kallt ute (apropå köldknäppen som var på väg). Tar in på hotel? Åker hem till någon annan? Klär sig varmt? Nåja, det var ju ändå inget vi behövde bekymra oss om. Trodde vi! Ha!

Nu har jag tyvärr svaret: De två sistnämnda!

I går började nämligen vårt områdes värmesystem att svaja och sedan sakta gå ned i produktivitet (vi har fjärrvärme). I morse hade vi inte förstått det, förutom att det bara blev kallare och kallare inomhus. Vi har väl haft ca 17 grader inne, vilket inte är så farligt om det inte varit -22 ute.

Som tur var hade vi en inbjudan till lunch hos P:s moster med man så vi huserade där hela eftermiddagen och eftersom de har egen panna så njöt vi i fulla muggar av 24 grader inne 🙂 Mycket god mat och trevligt sällskap värmer bra det med! Nu ikväll kom vi tillsamman med Acki och Mia fram till att två familjer värmer bättre än en så vi åt middag hos dem och efterrätt hos oss .

Så en kall morgon slutade med en varm kväll (tyvärr inte bokstavligen) men iklädd tofflor och varm tröja överlever vi (och nu är det dessutom bara -15 ute så vi har hopp om bättring)

-25 grader inatt och -22 grader nu enligt vår gamla kvicksilvertermometer utanför fönstret. Vaknade till ett kallt hus, eftersom värmen inte hunnit med i väderomslaget. Brr!

Sov i sockar och tröja och var uppe och stoppade om barnen några gånger. Deras fötter var också iskalla.

Badrummet uppe hade ca 15 grader – saknar fungerande element… Inget kul att sätta sig på den porslinsringen i morse 🙂

Det har varit en lite tuff vecka när vi fått öva på att öka ansiktsfärgen rätt ofta tack vare våra barn…

I lördags var stora E en sväng med en kompis och hennes föräldrar på ICA. När hon går förbi godishyllan vänder hon sig till mamman och säger “Min mamma vill att jag ska ha godis!”

I söndags var vi en sväng på Stinsen köpcentrum och jag hade de båda stora själv en stund. Bland annat var vi inne i en skobutik. Jag jagar I & E runt butiken ett antal gånger – varför kan inte alla hyllor vara max 1 m höga så att man i alla fall ser toppen av mössorna när de härjar runt? I alla fall är det en sekunds lugn då jag passar på att prova en stövel när en personal kommer fram till mig och ber mig lite bistert att säga till mina barn att låta skorna vara kvar i hyllorna. Jag vänder mig snabbt om och ser E glatt komma travande med ett gäng skor i famnen , givetvis plockade från olika ställen i butiken.

Sedan tar vi oss ut ur butiken och går och letar efter de andra när E springer rätt in i en skyltdocka som naturligtvis välter och faller isär… Sedan hinner jag knappt be om ursäkt för det innan jag med knapp nöd hinner hindra I från att också välta några skyltdockor – med denna gång INNE I ett skyltfönster…

Och idag tog E priset när hon hittar ett Nalle Puh mobilsmycke i en butik som hon vill ha. P säger nej och det är bra med det, ända tills P när de ska gå igen ser att E håller på att stänga sin jackficka… med smycket inuti! Det blir stora samtalssvängen om pengar, köpa och be om saker och att aldrig ta. Undrar hur många gånger den diskussionen ska gås igenom innan det sitter?

Phu! Det är tur att de är söta när de sover 🙂

Idag åkte Victor hem. Både P och jag och barnen kommer att sakna honom men kanske av lite olika anledningar. Barnen för att han är så rolig och snäll att leka med, P och jag för att vi nu återigen måste laga vår egen mat . Har man en kock i huset så ser man ju till att fjäska till sig lite gourmet-måltider…

Gårdagen var lugn och skön förutom för fötterna. Jag kände att jag lagt av mig en hel del vad det gäller att knata omkring på stan i alldeles för ofotriktiga skor. Gå gör jag mycket men det är antingen i gympaskor eller vinterkängor – låångt ifrån högklackade stövlar. Men vad gör man inte i sina desperata försök att inte se ut som en föräldraledig, totalt o-modemedveten mamma! I alla fall hittade jag en hel del – allt på MQ – så nu kommer jag förmodligen att se ut som halva styrkan på jobbet som också handlat på rean.

Men vart tog reorna vägen, eller har jag förvrängda minnen från när jag var tonåring och jag har för mig att det var rea överallt? Nu är det på sin höjd några stänger i de flesta butiker som är rea, och då är det oftast sådant man ändå inte vill ha. Eller är det så att det drar igång i slutet av januari istället? Efter nästa löning? Hmm, kanske måste ta en sväng då igen, naturligtvis bara i rekognoseringssyfte .