Annas familjeblogg

Både igår och idag har det varit helt vanliga dagar. Fast ett timslångt besök på BVC med tre trötta och hungriga barn, inklusive två treårskontroller och tre svininfluensasprutor kanske faller utanför ramarna lite. I alla fall gjorde det att jag och barnen definitivt föll utanför ramarna – om man säger så…

E1 (Elvira – allt för att det ska gå snabbare att skriva:-) bröt ihop på BVC, då var E2 (Ellen) och I helt okej. Väl framme vid bilen, då jag bar E1 och samtidigt försökte hålla koll på I som var 40 meter framför och E2 som var 10 m bakom, var hon fullständigt förbi av trötthet och hunger (här förbannade jag mig själv eftersom en ärtthjärna hade kunnat klura ut att jag borde haft med mig akut-sockerhöjande-duktigabarn-belöningskex). Sedan skrek hon hela vägen hem, väl hemma lugnade hon sig till slut, då kraschade I – och så höll kvällen på. Den enda som var lugn och harmonisk var E2, ända tills hon inte längre fick gå omkring i E1s stövlar och mina vantar. Även jag har en gräns för vad man har på sig när man sover… Då var jag vatten värd där också.

Så på det hela taget. En helt normal dag! 🙂

Så för att kontra tar jag med några kort från igår – på glada barn…

“…det snöar, det var väl roligt, Hurra”

Skulle inte tro det! Vindrutetorkarna hann knappt med att sopa bort snön innan det kom ny. Nu vill jag sitta i solvägg på altanen i trädgårdstolen (som jag först ska olja in på en grön gräsmatta i vårsolen) och se vårblommorna krypa upp (som jag bara ska plantera först). Och sippa på en riktigt god sommardrink. Ahh…

När vi frågar I vad som varit bäst med Idre säger han skidskolan (som han för övrigt saknar så mycket att han vaknat och gråtit tidigt på morgonen…). Frågar man E1 säger hon att äta choklad och kladdkaka… Hi hi

Vad var det som hände? Vart tog mina bara vägar vägen?

Alltid när vi kom hem från fjällen när jag var yngra hade våren tagit ett rejält grepp under veckan som vi varit borta. Därför förknippar jag liksom fjällsemestern med att efter den kommer våren. Och allt stämde – ända fram till kl 10 idag. Sedan har det bara snöat, snöat, snöat.

Nu slänger även jag in handduken. Nu vill jag också ha vår. Fram för värme, sol och sandaler!

Så här såg stora E ut när hon åkta och handlade med pappa idag. Helt eget val!

Bilen är från mobilen, därav den ngt sämre kvaliteten.

Nåja, kanske inte riktigt första. Den första dagen var i mitten av januari då jag skärpte till mig vad gäller mängden mat, godis, kaffebröd, vin, öl, läsk etcetera etcetera (listan kan göras oändlig vad gäller gottegrisen Anna). Jag får fortfarande äta allt men jag försöker tänka på att inte för mycket för ofta. Och det funkar toppen, har redan gått ner hälften av de graviditetskilon jag hade kvar! Denna gången ska det vara en hållbar minskning, så jag skyndar långsamt.

Men idag var det alltså dags att ta tag i den andra hälften. När vi kom hem från Idre insåg jag att det var barmark på vägar och trottoarer. Och enligt mitt löfte till mig själv var det alltså dags att ge sig ut och springa. Jätteskönt! Och det gick himla bra! Heja heja! Ett steg i rätt riktning.

Ps. Under kan tydligen ske. I går kväll sa P till de två stora barnen att de skulle leka på sitt rum och inte springa in till oss direkt de vaknade på morgonen (de har vaknat mellan 5-5.30 hela veckan…) Och vet ni, för det första sov de till 6.20, och för det andra lekte de på sitt rum i säkert fem minuter innan de stormade in till oss. Ett steg till i rätt riktning på ett bättre och piggare liv

Det är aldrig lika roligt att packa upp som att packa inför en resa. Det känns bara trist, massor av tvätt, påsar, väskor som svämmar över – och liksom inget att se fram emot.

Och man får alltid blodad tand, vill bara åka någonstans igen. I bilen hem började vi redan prata om nästa år (vi hyr samma stuga igen, samma gäng). Dessutom pratade vi om att kanske försöka komma iväg till Thailand om några år. Både Ps bröder och Johards har pratat med oss om att åka ihop och det är klart att man blir bra sugen. Eller kanske hänga på Mariestadsgänget om det blir en ny Turkietres? Eller kanske en bilsemester? Ja, ni hör planerna är igång . Just bilsemester känns faktiskt inte helt avlägset med tanke på hur bra det går med barnen i bilen. Och ju äldre de blir ju mer kan man sysselsätta dem med spel, böcker, lekar.

Hmm, ja vi får se men tankarna finns där.

Igår var sista dagen, både på skidveckan och på skidskolan. Spänningen var stor redan kvällen innan för det var nämligen dags att besöka älgen Aske, Idres egen maskot. I var så spänd (och nervös) inför detta att han drömde mardrömmar natten innan om Aske (han tycker alla utklädda maskotar är mycket otäcka). Men först var det skoteråkning upp till Askes stuga – så häftigt tyckte alla tre. Jag och lilla E mötte dem däruppe för detta var ju givet att det skulle förevigas 🙂 Och tur var väl det eftersom I först tyckte det var roligt, sedan jätteotäckt, så jag fick ägna en stund åt att trösta honom. Sedan gick han i stora svängar runt Aske – men då gick det i alla fall bra . Alexander däremót var betydligt mer kavat och vågade sig fram för att hälsa. (se närbilden på A, en nätt liten blåtira efter en omkullåkning)

På eftermiddagen pumpade vi sedan det sista ut barn, ben och fötter. Och barnen blåste på som bara den. Utan selar, överallt (och med selar även i svarta backar – rätt ner!). Jag inser ju att det säkert är många (förmodligen de flesta) treåringar som lär sig åka så här bra så snabbt men jag kan ändå inte låta blir att vara mäkta stolt över dessa tre – man är ju inte direkt objektiv…. Kolla in klippet nedan. http://www.youtube.com/watch?v=K5VBa5WP0Q0 (Det är inte ljud till så det är inte fel på dina högtalare:-))

Och den sjungande skidprinsessan? Det är stora E, som sjunger sig ner genom varje backe. På helt strålande humör!